Om retainer och tänder som går tillbaka efter tandställning

För ett par veckor sedan publicerades följande lilla fyndiga historia i DN:

Då kom jag att tänka på detta med retainer, alltså trådar bakom tänderna eller natt-tandställning samt tänder som går tillbaka efter att man tagit bort rälsen. Faktiskt är det ju många gånger så att man erbjuds just "tillsvidaretandställning". Idag rekommenderar nämligen allt fler tandreglerare retainer tills vidare, vilket ofta innebär på obestämd framtid eller till och med resten av livet. 

"Ska man aldrig bli av med den där tandställningen?" kommer jag ihåg att jag tänkte när jag fick min retainer, en liten plastskena som jag skulle ha på nätterna samtidigt som jag även hade trådar fastklistrade på baksidan av framtänderna. Min tandreglerare hade inte ens berättat för mig att man måste ha retainer efter avslutad behandling och jag kände mig totalt överkörd! Hur kunde man strunta i att berätta något så viktigt? Nu fanns det ju risk att tänderna gick tillbaka om jag glömde skenan, sov över hos någon kille, hamnade på sjukhus, tappade bort den på en resa eller liknande. 

En typisk retainer att ha som natt-tandställning.

Trådar på baksidan av tänderna.

Långsamt började trådarna på insidan av tänderna att samla tandsten. Det var omöjligt att göra rent, trots att jag försökte med små mellanrumsborstar och liknande. Tandtråd kunde man ju inte använda - så underligt med tanke på hur viktigt tandhygienister alltid påpekar att det är. En tand började få fickor och blödde ofta, denna kommer jag säkerligen att förlora i förtid. Var det inte sådant här som tandställning skulle hjälpa mot, att kunna göra rent i munnen lättare? Jag förstod ingenting.

Flera gånger bad jag olika tandläkare att ta bort tråden åt mig. Pekade på hur mycket tandsten som uppstått och hur jag börjat få tandköttsfickor. De vägrade! När jag ringde jag runt till olika kliniker och berättade att jag ville boka en tid för att ta bort en retainertråd fick jag till svar: "Sådana trådar bör sitta kvar." När jag ändå tjatade om att jag ville ha bort den slingrade de sig undan. Ingen ville ta i problemet. Visst är det underligt? Vi lever i ett samhälle där vi relativt enkelt kan abortera barn och göra stora plastikoperationer, men just sådana här retainertrådar får vi kämpa för att få bort. Från vår egen kropp!

I min enfald hade jag även trott att den behandling jag genomgick som tonåring (utdragning av 4 kindtänder samt räls som ska "jämna till") på något sätt skulle återställa min mun till något sorts naturligt skick. Rätta till det som var fel. Så varför var det då så att hela resultatet kunde gå tillbaka på ett par veckor? Varför behövdes en tråd (eller som någon träffsäker människa uttryckte det, "ett plåster") på baksidan av tänderna i resten av livet ? Var inte det fusk att behandlingen inte var stabil? Jag fick till svar av tandregleraren att "tänderna har ett minne, de vill tillbaka till sin ursprungliga plats". Men det verkade inte logiskt. Vadå minne?
Idag vet jag svaret!

Tandställning med räls skapar ofta ett instabilt resultat

För det första, den behandling jag (och många med mig) har fått gör precis tvärt emot vad kroppen vill. Käkar och tänder vill framåt, tandställning flyttar däremot bakåt. Vi går rakt emot kroppen - jamen då är det väl självklart att naturen kommer att slå tillbaka! De allra flesta bettfel och sneda tänder uppkommer eftersom munnen har blivit för liten. Gommen har blivit trång och överkäksbenet har roterat nedåt och bakåt vilket i sin tur gör att tandbågens utrymme krymper. Tänderna får inte plats. Tandställning med räls har bakåtflyttande mekanismer. Tänk er vad som händer i en mun där tänderna flyttas ännu längre bak, längre in i munnen, när käken i stället vill framåt. Just det, ni gissade rätt - det blir ännu mindre plats för tänderna! Tycker ni fortfarande att det är konstigt att tänderna går tillbaka? Låt oss då titta på den kanske viktigaste mekanismen av alla, nämligen tungan.

På en människa där käkarna har växt normalt brukar man också hitta rätt andningsteknik och sväljteknik. Vi är konstruerade att andas genom näsan, inte genom munnen. Andas vi genom munnen förslappas käkmusklerna och vi riskerar överbett och flyende haka. I viloläge, alltså när vi inte pratar och äter, skall tungan vila i överkäken med yttersta tungspetsen mot den lilla knölen precis bakom framtänderna. Munnen skall vara stängd med läpparna ihop. När vi sväljer bör vi lätt bita ihop kindtänderna medan tungan gör en muskulär vågrörelse framifrån och bak i överkäken för att mata ner födan eller saliven. Du kanske lade märke till en viktig sak här, nämligen vad tungan faktiskt gör? Den vilar, respektive sveper i överkäken vid vila, respektive sväljning. Detta innebär att den fungerar som... ja, du gissade rätt! En retainer! "Retain" betyder behålla/bibehålla på engelska och det är precis vad tungans uppgift är. Den hjälper till att bibehålla överkäkens form och den pressar överkäksbenet uppåt i ansiktet där det hör hemma. När sväljning och andning inte fungerar som de ska finns det inget stöd som kan hålla hela strukturen i schack och därför finns risk att alltsammans kollapsar. Det är då vi får sneda tänder och knasiga bett. 

Se hur denna pojkes ansikte förändrades under årens lopp efter att han som liten började andas genom munnen p.g.a astma efter att han utvecklat pälsdjursallergi.

Så varför blir tänderna sneda igen?

Nu kan ni själva knyta ihop säcken. Om vi flyttar tänderna bakåt, gör tandbågen mindre, drar ut tänder (vilket också gör munnen mindre), hämmar käkens växt genom räls, ja då blir det ju också mindre plats för tungan. Om tungan inte får ordentligt med plats kommer den att deformera käken och faktiskt hela kraniet på sikt. Den kan också långsamt trycka ut bakåtflyttade framtänder igen i ett försök att få plats (egentligen ska ju tänderna framåt). Det kan leda till att tänder blir sneda på nytt en tid efter tandregleringsbehandling.  Tungan är trots allt kroppens starkaste muskel om man ser i proportion till storlek. Ligger tungan och vilar i underkäken när vi andas så kommer den varken att göra sitt bibehållningsjobb i överkäken eller hjälpa musklerna att hålla upp underkäken. Med tiden blir käkarna mer och mer deformerade och vi får allt mer assymetriska ansikten. Tänderna kommer att gå tillbaka och bli sneda på nytt eftersom tandbågarna fortfarande är för små. Om vi inte har retainer vill säga.

Nu kanske ni dock redan har räknat ut att en retainer i ett sådant här fall bara kommer att behålla ett redan felaktigt behandlingsresultat. Tänderna har också en genetiskt bestämd plats i våra käkar. Kanske är det detta som tandreglerare refererar till som ett "minne"? Naturligtvis skall då också alla tänder finnas i munnen, för om man drar ut kindtänder eller flyttar runt dem dit de inte hör hemma så kommer kraniets arkitektur att falla och bli instabil. Ingen sund byggfirma skulle konstruera ett snett hus och förvänta sig att det höll sig stadigt, eller hur? 

Raka tänder, javisst, men tyvärr på bekostnad av både andning, sväljning och ansiktets utseende i övrigt. Låt er alltså inte luras av raka tänder eller ett bett som "passar ihop" som så många tandreglerare idag lockar med. De raka tänderna betyder enligt mig ingenting när ansiktet är förstört och när tänderna behöver ett plåster fastklistrade på sig resten av livet för att hålla sig raka. 

Jag vill tillägga att man i de flesta fall behöver retainer ett tag tills alltsammans har stabiliserat sig, oavsett behandling. Jag skulle även vilja påpeka att functional orthodontists som är emot utdragning, bakåtflyttande räls och headgear (mössa med nackdrag) ganska ofta inte kan åstadkomma en stabil grund för tänderna.

Kom dock ihåg att det är din användning av munnen som är den viktigaste retainern! Hur andas du? Och håller du tungan rätt i mun?

Denna pojke har fått behandling genom att man flyttar fram käkarna i stället för bakåt. För att resultatet ska hålla sig stabilt kommer det att krävas att han från och med nu alltid sväljer och andas rätt samt håller munnen stängd i viloläge.

Osynlig tandställning - en annorlunda metod

Jag befinner mig just nu i Austin, Texas hos min amerikanska pojkvän och vi har precis varit hos tandregleraren med hans 13-åriga son. Detta var en mycket annorlunda upplevelse som jag tror att många svenskar kan vara intresserade av. Besöket var som natt och dag jämfört med mycket av det vi möts av i Sverige. Vi rekommenderades en helt osynlig tandställning som förbättrar käkens funktion.

Några dagar tidigare hade vi ätit middag med min pojkväns kompisar och de hade berättat om sina barn vilka även de behövde tandställning. Den ene visade en bild på sin dotter och sade skrattande: "Tandläkaren sa direkt att hon skulle få tandställning och ja, både mamma och pappa har ju haft det." Det lät nästan som "något man bara gör" utan att ifrågasätta och dessutom ett elände man skrattar lite åt. För min pojkvän hade det dock varit annorlunda. Han hade instinktivt känt på sig i maggropen att det här var någonting som absolut måste bli rätt för hans sons räkning. Han ville inte lägga ansvaret i vem som helsts händer och därför hade han dragit sig för att kontakta den tandreglerare som hans vanliga tandläkare hade rekommenderat. Han blev överlycklig när han hörde att jag var påläst och tog snabbt till sig de teorier jag stödjer. Då han är ingengör hade han inga problem med att förstå grundläggande benstrukturer och kunde lätt sätta sig in ungefär i hur olika apparatur fungerar. 

Jag rekommenderade att vi skulle gå till en så kallad "functional orthodontist" och faktiskt så hittade vi ett par stycken här i Austin. Jag valde ut Dr. Medina efter en titt på hennes hemsida där hon skriver om vad hon står för. 

Sonen hade tidigare berättat för oss att han uppskattade att ungefär 50% av hans skolkamrater har tandställning i form av räls. Det var ingenting han såg fram emot själv men då han störde sig på sina tänder, ibland hade ont i munnen samt då och då hörde ett krasande ljud (liknande när man trampar på glasskärvor) i käkleden ville han verkligen gå på en konsultation.

Dr. Medina började med att ställa alla möjliga frågor om pojkens hälsa och poängterade flera gånger att hon har ett holistiskt synsätt där man försöker se till hela människan. Hon försökte sedan hitta triggerpunkter relaterade till TMJ (käkleden) och observerade sonen medan han pratade, svalde, öppnade munnen och slutligen ansiktet i vila. Snabbt såg hon samma sak som jag tidigare misstänkt, nämligen att hans överkäke var lite för kort i framåt-bakåt-led. Hans bett var något öppet och vissa av underkäkens tänder låg framför dem i överkäken när han bet ihop. Hon förklarade att detta skulle kunna bero på att han vid sväljning trycker på tänderna hårt med tungan. Pojken har tidigare haft lindriga problem med astma och allergier vilket kan vara relaterat. Han beskrev även att han andats genom munnen i hela sitt liv och att han önskat att han tidigare vetat att det kan påverka käkarna och tänderna. Dr. Medina lugnade honom med att: "Jag önskar också att jag vetat! Det är så vanligt med de här problemen och tyvärr är det så få som vet vad munandning kan ställa till med." 

Hon föreslog en behandling där överkäken expanderas framför allt framåt (och även något utåt i sidled). Detta skall ske med hjälp av en väldigt snäll apparatur som kallas BWS. Den ser ut som en liten tråd som går mellan de bakersta kindtänderna och runt överkäkens tänder på insidan. Under nätterna bär man en skena som ser ut som ett munskydd vilken aktiverar själva expanderaren. Tandställningen är osynlig och är inte mycket i vägen. Den expanderar käken och därför undviks negativa effekter som annars är förknippat med räls, t.ex. rotresorptioner, tandkött som halkar ner och sliten emalj. "Jag gillar inte tandställning i form av räls, jag försöker i det längsta undvika det om det går!" förklarade Dr. Medina. "Det finns de som tror att man måste använda räls och att det inte kommer att funka med den här osynliga sortens tandställning och då får man ju göra det ändå. Så om du verkligen vill kan jag sätta räls på dig!" Sonen skrattade. "Nej tack!" 

Jag frågade om han skulle behöva retainer efter behandlingen var klar. Hon sa att han endast kommer att behöva det en kort tid. "Tidigare har man ju blivit rekommenderad att använda retainer resten av livet," påpekade jag. "Ja, jag vet! Och det är ju helt orealistiskt, det är rent av löjligt! It doesn't make any sense," tyckte Dr. Medina. Hon fortsatte: "Även med retainer kan tänderna gå tillbaka. Jag har själv haft tandställning två gånger och det gick tillbaka båda gångerna. Det var då jag insåg att det fanns ett problem med hur jag använde munnen." Den här kliniken fokuserar alltså långt ifrån bara på raka tänder, här försöker man lära ut till patienterna hur de ska svälja, andas och använda tungan på rätt sätt. Det kallas för orofacial myology och myofunctional orthodontics. 

"Vad gör vi om behandlingen inte skulle fungera?" frågade min pojkvän. "Det KOMMER att fungera," svarade Dr. Medina bestämt. "Men bara om du gör som jag säger. Jag är inte Harry Potter, ser du. Jag har visserligen en gyllene apparatur men man måste följa instruktionerna." Sonen sken upp: "Du har en trollstav men ingen trollformel?" Vi skrattade allihop och tyckte att han precis slagit huvudet på spiken. 

Tidigare hade den här tandregleraren jobbat med traditionell ortodonti där man drog ut tänder och främst flyttade bakåt i munnen. Där man koncentrerade sig mest på att själva tänderna skulle bli raka. Hon kunde själv se att någonting inte stämde med patienternas slutgiltiga resultat (både utseendemässigt och funktionsmässigt) och ifrågasatte även sin egen tidigare behandling. Därefter skolade hon om sig till functional orthodontist och specialist inom facial orthopedics, TMD m.m. När vi frågade vad hon tyckte om att dra ut 4:or och 5:or i samband med tandreglering ryggade hon tillbaka och grinade illa med hela ansiktet. "Neeeej! Gud, jag gör inte sådant." Hon berättade vidare: "Förr i tiden hade vi i ett fall som hans trott att det var underkäken som satt för långt fram och att den måste bak. Men nu har vi sett ljuset! Det är överkäken som ska fram! Vilken aha-upplevelse!" Det var inget snack om att vi hade att göra med en mycket, mycket passionerad yrkeskvinna.

Behandlingen kommer att ta ungefär 18 månader och tandställningen kommer alltså att vara helt osynlig under hela tiden (förutom nattetid). Pojken kommer förmodligen inte ens att berätta för sina kompisar att han genomgår en ortodontisk behandling. I detta fall blev det även billigare än om han skulle ha valt traditionell tandställning. 

När han senare berättade för sin mamma om besöket fick denne en smärre uppenbarelse: "Jaha, så det var därför mina tänder gick tillbaka när jag slarvade med retainer, nu förstår jag!"

Om det känns intressant för er kommer jag att rapportera om hur det går för pojken med hans osynliga tandställning och behandlingen i övrigt. Vi tyckte alla att den här approachen kändes vettig och kommer att köra på den. Spännande fortsättning följer! 

Här ser ni en bild på den från utsidan sett osynliga apparatur som kommer att användas i behandlingen.

Bota sömnapné och käkledsbesvär med tandreglering

Det var ett tag sedan jag skrev här men det beror på att jag funderat en massa på just den här posten som kan vara en av de intressantare i denna blogg. :) Prestationsångest skulle man kunna kalla det.

Jag har varit i kontakt med två personer som genomgått exakt den tandregleringsbehandling jag själv letar efter. Utan att gå in på deras specifika fall kan jag åtminstone berätta att båda av dem drog ut tänder och hade tandställning som tonåringar. Detta ledde senare till att hela deras liv blev outhärdliga. Den ena drabbades av svår TMD (förskjutna diskar i käkleden, begränsning i att öppna munnen m.m.) och den andra av TMD och mycket allvarlig sömnapné. De behandlades med samma princip men av två olika ortodontister med lite olika syn. Det hela går ut på att överkäken och underkäken båda flyttas framåt och den tidigare behandlingen görs så ogjord som möjligt genom att fyra tandimplantat placeras där de naturliga tänderna dragits ut. Då det här kan låta lite som en myt i våra öron här i Sverige var det ganska fantastiskt att få höra detaljerna kring hur det verkligen gick till. Nu tänkte jag som sagt dela med mig av det till er.


Vidga överkäken

Det finns ett par olika sätt att göra det här på och den stora skillnaden tycks ligga i sättet man vidgar överkäken på. Många skulle säga att det inte är möjligt på en vuxen utan operation men det är alltså inte sant. Använder man en ALF appliance (som jag tidigare berättat så mycket om) så kommer man mer skonsamt att hjälpa överkäken att forma sig själv genom att bland annat ta hjälp av sväljning. ALF:en ställer också hela benstrukturen i maxillan i balans vilket kan göra att man mår bättre rent allmänt både fysiskt och psykiskt. Filosofin är nämligen att kraniet är en mycket viktig del av hela kroppens balans. Man kan även vidga med hjälp av en gomplatta (t.ex. Schwarz plate) men den typen av vidgning är mer begränsad och tar inte hänsyn till helheten på samma sätt.

Gjorde det ont?

Mannen som behandlades med ALF berättar att behandlingen inte varit speciellt jobbig och att avståndet mellan hans hörntänder ökat hela 6,5 mm. Förutom att hans TMD har blivit mycket bättre har han även fått lättare att andas genom näsan. Kosmetiskt sett beskriver han att hans läppar blivit fylligare, hans haka och kinder har blivit mer definierade och beskriver ALF-behandlingen som "kindimplantat inifrån". (Bakåtflyttande tandreglering guidar nämligen ansiktet att växa bakåt så att även kinderna blir plattare.)

Den andra mannen, som inte har haft en ALF, utan någon form av platta berättar att hans behandling var väldigt jobbig och smärtsam på grund av att han redan hade TMD och sömnapné. Vidgningen förvärrade tillfälligt käkledsbesvären och det blev svårt att andas på natten med plattan. Han säger att med facit i hand skulle han konsulterat en ALF-ortodontist i första hand om han vetat att det funnits. Men han säger också att han tror att hans behandling expanderade överkäken framåt maximalt och att det är just här som många tandreglerares åsikter går isär. Det finns de som är oerhört "modiga" och anser att överkäken ska fram mycket (det är dessa jag håller med för övrigt - det här synsättet kommer ni förmodligen inte hitta i Sverige). Han berättar dock att han kommer att behöva använda en retainer nattetid i resten av sitt liv. I artiklar om ALF skryts det däremot med att retainer inte behövs, så det kan finnas en skillnad där.


Tandimplantat efter utdragna tänder

Vad gäller tandimplantaten säger mannen som inte är helt färdig ännu att han kommer att bli besviken och inte se det som en fulländad behandling om han inte kan få fyra implantat eller åtminstone bryggor. Den andre har redan skaffat sina implantat och berättar att dessa fick göras 1-2 mm mindre än storleken på de naturliga tänderna. Hans enda klagomål är kostnaden för hela behandlingen - "som en splitterny BMW" (i USA).


Tandreglering med utdragning borde upphöra

Båda två tycker för övrigt att det är beklagligt att tandreglering där man drar ut tänder fortfarande får förekomma och läras ut på universitet. De har kommit i kontakt med traditionella tandläkare som tycker att det är befängt att påstå att ben i kraniet kan flyttas. Det underliga är att dessa tandläkare är så bergsäkra på sin sak och inte ett dugg ödmjuka inför naturens komplexitet. Amerikanen säger att det här som tur är inte är standard i USA längre (obs! dock i Sverige!).

De pratar också om hur viktig tungan är. Tungan är gjord för att passa i en mun med 32 tänder. Många av oss får bara 28 (alltså inga visdomständer) och att då dra ut fyra tänder är det dummaste man kan göra. Munnen krymper och tungan hindrar luftvägen i halsen samt formar vid sväljning sakta överkäken tills den till och med kan bli sned. Får tungan inte plats kommer musklerna i ansiktet att bli spända och käken får inget stöd.

För egen del känns det surt att den typen av behandling som de har genomgått inte går att hitta i Sverige och att dess mest drastiska form (som jag ju skulle vilja ha) till och med är svår att finna i Europa. När jag hör vad de här två herrarna har att berätta blir jag mer och mer övertygad om att käkoperation inte är svaret på problemen.

Konsultation för tandreglering i Stockholm

Jag var nyligen på en konsultation hos en svensk tandreglerare som jag blev remitterad till av protetikexperten. Ville mest höra lite hur det funkar med tandvårdsförsäkringen och om han ibland gjorde tandreglering inför käkkirurgi. Min mamma följde med mig och det är något jag kan rekommendera! Det behöver inte vara just er mamma utan det kan lika gärna vara en pojkvän/flickvän eller någon annan som står er nära. Men just det här att ha med sig någon under hela konsultationen är toppen för då har man dels ett stöd och dels någon att diskutera med efteråt.

Jag förklarade som det var, att den tidigare behandlingen kändes mycket fel och att allt nog borde gjorts ungefär tvärtom. Mamma frågade om man fortfarande utför den här typen av behandlingar, alltså utdragning av tänder och tandställning. "Ja, det är standard," blev svaret och mitt hjärta sjönk. Redan i den stunden visste jag att jag aldrig skulle vilja ha honom som tandläkare. Missförstå mig rätt, han var verkligen jättetrevlig och sympatisk och jag skulle gärna tagit en öl med karln! Men jag skulle inte vilja att han gjorde något med min mun.
 

Han tyckte förresten att mitt bett och mina tänder såg bra ut och det enda han anmärkte på var tänderna i underkäken som flyttat lite på sig när retainern fallit av. Han sa att man fick vara försiktig så man inte förstörde det här fina, jämna framtill. Då sa jag att den förra behandlingen var ett av mina livs största misstag och att jag inte ens var nöjd med hur själva tänderna ser ut. Att det ser ut som om jag inte har så många tänder när jag ler. Han tittade på mig väldigt konstigt men jag mötte blicken och stod på mig. Diskussionen om implantat ville han knappt ens ta utan sa bara bestämt "nej, det skulle inte funka" på alla frågor.
 

Att underkäken var för långt bak ville han inte påstå rakt upp och ner. "Kanske" och "man skulle låta en käkkirurg göra en röntgen och se vad de anser", sa han. Det här är lustigt tycker jag. När jag gick i mellanstadiet blev jag aldrig retad för mitt överbett. Däremot blev jag retad för min haka, särskilt av en tjej. Jag kommer ihåg att jag ganska krasst tänkte: "Tja, hon har ju faktiskt rätt. Men det beror nog på överbettet att den ser ut så och det kommer ju att lösa sig med tandställningen." Hade jag på den tiden vetat att räls bara kan tvinga underkäken ännu längre bak hade jag väl svimmat. Käkoperationer hade jag aldrig hört talas om. Så: Hur kan en tolvåring se någonting vid en snabb anblick medan en tandreglerare mumlar något om att det möjligen, eventuellt kan vara så? (Käkkirurgerna och min functional orthodontist i London var däremot väldigt överens om att underkäken var på tok för långt bak.) Vidare sades det att man kanske skulle komma på att överkäken kunde flyttas lite längre bak samtidigt som underkäken fördes fram. Min överläpp går alltså redan inåt för att överkäken blivit så intryckt! Jag ser ut som en ledsen papegoja i profil. Ingenting kan få mig att tro att det är så en människa egentligen ska se ut.
 

Nåväl, vi fick ändå reda på massor av intressanta saker som jag tror kan intressera många av er. Jag tänkte dock avbryta här för tillfället och spara det till nästa inlägg.

Olika sorters tandställningar

En anledning, tror åtminstone jag, till att patienter här i Sverige har så begränsade kunskaper och förståelse när det gäller tandreglering är att de kallar all apparatur för tandställning. ”Jag ska få tandställning,” kan man höra någon säga och då vet man egentligen inte alls vad denne menar. Personen kan mena allt från räls till retainertråd – de benämns med exakt samma term. Då är det också lättare att generalisera. ”Det är bra med tandställning!” är en vanlig allmän slutsats. 

Men olika tandställningar och olika metoder för tandreglering kan innebära en milsvid skillnad i resultat. En person kan bli felbehandlad medan en annan får en förbättrad mun – även om båda haft ”tandställning”. Jag tycker att det är dags att vi först och främst reder ut begreppen och sedan börjar bry oss om hur vi benämner de olika tandställningarna. Finns inget bra ord på svenska, ja då får man väl ta till engelska. Detsamma gäller för tandreglerarna. De ska informera oss om exakt vad det är för typ av apparatur som de avser att använda på oss, detta bör inte bli någon överraskning! För då kan vi heller inte göra ordentlig research innan vi påbörjar behandling och avgöra om det är någonting vi vill hoppa på. Missförstånd riskerar också att uppstå. 

Här kommer en liten guide för olika tandställningar:

Räls – ”Ploppar” eller brackets på varje tand och en tråd. 

Suturvidgare eller överkäksvidgare – Finns både i varianter som vidgar snabbt (används även vid operation) och varianter som vidgar långsamt (jag rekommenderar den långsamma varianten). Ett exempel på en suturvidgare som används i Sverige är Quad Helix.

Aktivator – En nattandställning med gom och nackdrag som används vid överbett. Vill passa på att varna för denna eftersom den främjar bakåtflyttning av tänder och överkäke.

Retainer – En nattandställning man får sova med efter behandling för att resultatet inte ska gå tillbaka. Min åsikt är att om man blir rekommenderad att använda en sådan resten av livet så är det en indikation på att det ursprungliga problemet inte har lösts. (Man brukar dock behöva använda den ett par år.)

Retainertrådar – Trådar på insidan av tänderna för att tänderna inte ska gå tillbaka. Samma sak som ovan – anledningen till att tänder flyttar sig tillbaka är i så fall att problemet inte lösts. Vill också varna för att dessa kan samla skräp och leda till ansamlingar av tandsten och senare tandköttsinflammation och i värsta fall tandlossning. 

Fråga gärna även din tandreglerare om varumärket på din ”tandställning” så att du kan googla. Ta ansvar för din behandling!

Tandställning mot överbett

Jag har tidigare berättat om att det finns många olika metoder för att behandla överbett med tandställning men att det klassiska med att bara använda räls (och även utdragning av tänder) är totalt förkastligt. Det kommer att kamouflera problemet men ansiktet kommer oundvikligen att bli mer eller mindre förstört, käkledens diskar riskerar att förskjutas och luftvägen kommer att bli mindre. Det är ett faktum och fullkomligt logiskt! Funderar du på den typen av behandling med tandställning mot överbett skulle jag råda dig till att hellre tacka nej tills vidare.

I Storbritannien finns det en liten grupp tandreglerare som i stället sysslar med Orthotropics. Det är en annan tandregleringsmetod som kan göra vansinnigt stor skillnad jämfört med det traditionella sättet. Orthotropics handlar om att man får avtagbara tandställningar. Det vanliga är att man först får en sorts lösgom som vidgar överkäken, sedan tas överkäken framåt (jupp, även vid överbett). I denna fas ser barnet oftast inte klokt ut eftersom tänderna sticker rätt ut men allting är i sin ordning. Sedan får man en skena i underkäken som hjälper till att ta fram den till rätt position. En sorts spärr hindrar barnet från att gå med öppen mun och man lär även ut sväljteknik för att resultatet ska bli så bra som möjligt och inte gå tillbaka. Alla tandreglerare vet att hur man använder munnen har stor betydelse för hur tänderna och käkarna utvecklas, men nästan ingen utnyttjar vetskapen till något vettigt. I sällsynta fall används tandställning med räls vid Orthotropics men bara en kortare tid. Som ni säkert förstår innebär den här metoden att man måste vara mer motiverad och disciplinerad. 

Orthotropicsanhängarna menar på att räls förstör tänderna och käkarna. Räls håller i traditionell tandregleringsbehandling tillbaka växten och flyttar tänderna bakåt. Tändernas emalj och rötter slits. Det är oerhört starka krafter som man inte ska se för lätt på! I stället bör man guida växten av käkarna, ja, hela ansiktet framåt eftersom det var så vi skulle sett ut om våra huvuden utvecklats normalt (detta har man kunnat konstatera genom att titta på naturfolk som inte äter raffinerad kost).

Varför behandlar man då fortfarande överbett och andra bettfel med tandställningar som förstör ansiktet, käkleden och andningen? Ja, det beror mycket på att forskningen rörande de ”rätta” metoderna flitigt har trängts bort och tystats ner. Detta har pågått på ett mycket utstuderat sätt och det är så pass intressant att jag tänkte ta upp det i ett annat blogginlägg.

Nu tänkte jag i stället att ni skulle få titta på bilder på två enäggstvillingar som hade överbett och där den ena behandlades med Orthotropics och den andra med utdragningar och vanlig tandställning. Klicka på bilden för att se den i lite större format.



På efter-bilden ser man hur lika tvillingarna hunnit bli (de ser ju rätt så olika ut när de är yngre) men hur olika resultaten av metoderna blir. Det allra mest intressanta är kanske att den tvilling som drog ut tänder och fick vanlig tandställning har ett mer platt, insjunket, bakåtdraget ansikte till och med om man jämför med före-bilden! Där kan ni själva se hur tandställning med räls förstör utseendet. Tänderna blir raka men de behöver retainer resten av livet för att hålla sig så. Jag har sedan jag påbörjade mitt projekt att informera er kära läsare hunnit titta på hundratals bilder på folk efter olika behandlingar och det blir banne mig alltid så här! Även vid bakåtflyttning utan utdragning (facebow headgear och liknande).
Orthotropics fungerar bara på barn (möjligen upptill 15 års ålder men bäst vid ca 7 års ålder). Andra metoder som fungerar liknande är Myobrace, ALF, myofunctional therapy och functional jaw orthopedics. 

Vuxna med överbett kan ta och titta på vad jag skrev om under Överbett operation.

Skillnaden mellan ALF och Damon braces

På senaste tiden har jag märkt att en fråga ofta kommit upp: Vad är det för skillnad mellan ALF (Advanced Lightwire Functionals) och Damon Braces. Jag är medveten om att jag pratat mycket om dem men kanske inte förklarat så bra vad det ena eller det andra är. Ett kort svar på frågan är att det inte alls är samma sak och de båda verktygens princip är helt olika. Så nu tänkte jag försöka göra mitt bästa för att reda ut begreppen.

ALF appliance är en apparatur som sitter fast i kindtänderna och löper som en tråd på insidan av tänderna. Den korrigerar störningar i kraniet vilket bl.a. involverar vidgning av käken framåt och utåt men också andra mer komplicerade saker såsom att gommen kan vara sned. Principen går ut på att kraniets leder är rörliga och ALF gör så att skelettet växer kring dessa. Detta fungerar på både barn och vuxna och ALF jobbar på ett mycket mer avancerat vis än de flesta andra käkvidgare.

Vad gäller retention (förhindra att tänderna går tillbaka med nattandställning eller trådar på insidan av tänderna) pratas det mycket om att ALF är en av de få apparaturer som ger ett stabilt resultat på vuxna. Detta eftersom man tar med munnens funktion i behandling och ser till att tunga, käkled, sväljning osv. fungerar bra men också för att ALF korrigerar alla benen i kraniet så att alltihop hamnar i balans. (Mer om detta i ett annat inlägg!) Det här med retention ska dock alltid tas med en nypa salt då det är svårt att mäta och eftersom många faktorer spelar in. Vill ni veta mer, googla på ”ALF appliance”.

Damon braces är det mest populära varumärket för en sorts räls som kallas speed braces. Eventuellt är det här vad man kallar för ”självligerande tandställning” på svenska men jag är inte säker. Speed braces har mycket mindre brackets med en ståltråd som till viss del är rörlig. Det gör att tänderna kan flyttas lite utåt i sidled. Denna tandställning går snabbare (ibland dubbelt så snabbt) och behöver inte justeras lika ofta samt lägger inte ett lika hårt tryck på tänderna. Damon-tandställningen vidgar inte själva käken eller gommen och den kan inte flytta fram överkäken, men ibland är inte det heller nödvändigt. Även om det ska nämnas att ett flertal patienter bestämt hävdat att deras käkar visst har vidgats så kanske finns det något här man ännu inte känner till. På deras hemsida finns bilder på svåra trångställningar som lösts enbart med Damon och här kan ni se en video om en som har den typen av tandställning.

Vad gäller retainer så rekommenderar tillverkarna av Damon visserligen det, men jag skulle tro att man i mindre utsträckning riskerar att det går tillbaka om man gjort plats för tänderna (och säkert även tungan) på det här sättet jämfört med att flytta tänder bakåt.

Det här är egentligen inget nytt. Min kompis hade en sådan här speed-tandställning år 1992 och hennes tänder flyttades utåt istället för bakåt så hon har nu ett brett fint leende, använder ingen retainer, har en snygg profil och har aldrig haft några problem. Plus att hennes behandling gick snabbt. Det är verkligen synd att inte fler använder den här typen av tandställning, man kunde ju tycka att de skulle börjat utnyttja den nya tekniken i större utsträckning sedan dess.

Jag har hittills inte kunnat hitta någon ALF-ortodontist i Sverige. Man kan gå in på hemsidan och titta var det finns specialister.

Sedan är det stor skillnad på olika tandreglerare, en del är små magiker med ALF:en och andra är inte lika haj. Damon braces ska finnas lite varstans i landet. Kanske använder de dock ett annat märke och det bör gå lika bra. Ring till kliniker och fråga efter ”sådan där räls med små brackets där tråden är lite rörlig”.

Bara för det hittade jag en bild på en som har både ALF och speed braces.

Tandimplantat - vill ha mina tänder tillbaka

Jag var hos en expert på tandimplantat för ett tag sedan. Ganska direkt tog jag upp att jag skulle vara intresserad av att göra om hela min tandregleringsbehandling ”åt andra hållet” och ersätta de fyra utdragna tänderna med implantat. Jag förklarade att min mun kändes klaustrofobisk och att jag hade svårt att få plats med tungan och andas. ”Sa man någonsin till dig varför man borde göra den här behandlingen?” frågade tandläkaren och det kanske bara var inbillning, men jag tyckte att han försökte dölja en upprördhet. ”De sa att tänderna inte fick plats och att det här var det enda sättet, att det var en bra metod som de rekommenderade.” Han suckade och fortsatte: ”Med den här metoden har du ju fått en väldigt liten mun. Tandbågen har ju blivit väldigt smal.” (No shit! tänkte jag.) ”Det här är felbehandling. Varför anmälde du inte till Patientskadenämnden?” Anmälde? Ska jag anmäla en behandling som utförts på hundratusentals människor, en accepterad tandregleringsmetod? Som sades ha förbättrat mitt bett, mitt utseende och min allmänna munhälsa? Sedan den utfördes har fyra olika tandreglerare och två tandläkare tittat på munnen och sagt att det ser jättefint ut. Jag trodde jag var galen när jag tänkte att min mun var förstörd! Men det var jag alltså inte. Hur som helst är det för sent att anmäla eftersom det gått mer än tio år. Fast det gör ingenting. För jag vill inte få hjälp av samma kår som pajade mig, då vore jag ju galen på riktigt.

Tandläkaren skrev ut en remiss till en svensk tandreglerare. Sade att han var jätteduktig och att han visste allt som var värt att veta om tandreglering. ”Om man ska flytta alltihopa tillbaka igen så får man ju finna sig i att gå med räls länge, men det verkar ju du kunna?” Jag nickade. ”Sedan finns det ju alltid en risk för att rötterna tar skada när man flyttar på tänderna, särskilt om man redan flyttat på dem en gång, men i värsta fall får man väl då ersätta även en skadad tand med implantat.” Jag nickade igen.

I mitt huvud hände massor. ”Räls länge” – det är en varningsflagga på den meningen. Varför? Jo, för att nästan alla ortodontiska problem beror på käkarna och inte tänderna. Alltså ska man fixa käkarna först – i mitt fall förstora dem och flytta fram dem. Sen får man ha räls men bara ett kortare tag (och då ska det ju vara snabbräls som inte sliter så mycket på rötterna). Däremot, säger man till en svensk tandreglerare att man vill förstora käken så kan jag nästan garantera att de säger att den möjligheten är mycket begränsad när man vuxit klart och att det eventuellt kommer att krävas ett kirurgiskt ingrepp. Jag spekulerar naturligtvis men jag kan se framför mig hur de skulle trassla med Quad Helix länge, sedan räls för att försöka flytta bak de stora tänderna i käken, klia sig i huvudet, dra och slita lite till i tänderna, kanske föreslå operation för att ta fram underkäken, klia sig i huvudet igen. Och när allt var klart skulle jag sitta fast i retainerträsket för alltid. Inga grundläggande problem skulle ha lösts.

Nej, jag har inte gjort ett par hundra timmars research för att utsätta mig för det. Det är bara en ”functional orthodontist” som kan fixa det här, det är min fasta tro. Jag tror det skulle vara grejen för mig. Hela kraniet kan ha hamnat i obalans, jag vill att mitt huvud ska komma i ordning igen, tänderna är inte lika viktiga. Jag har hört om folk som har gjort det (dock inte i Sverige) och jag tror varken det skulle ta jättelång tid eller krävas någon form av käkoperation. Så jag kommer att avboka besöket hos den svenska tandregleraren och söka mig utomlands. Jag behöver gå till någon som ser bortom tänderna.

Tänder som flyttar sig tillbaka

Jag har läst på många forum om folk som är ledsna för att tänderna flyttar sig tillbaka efter tandreglering. Ibland är det någon som glömt att använda sin retainer eller så har tråden på baksidan av tänderna lossnat. Att ingen undrar varför, ska man bara acceptera att det är så? Det kommer jag ihåg att jag aldrig gjorde. Jag undrade i stället "Vad är det här för konstigt, ett icke-stabilt resultat? Vad är det jag har gått med på att göra mot min mun?"

Många får inte ens reda på innan behandlingen att de kanske måste gå med trådar på insidan av tänderna eller använda natt-tandställning (retainer) resten av livet.  Borde man inte tala om det innan? För det är ju om inte annat förknippat med en enorm risk. Om jag åker på resa eller får barn eller något annat omvälvande och glömmer retainern så kan allt vara omintetgjort (eller i alla fall gått tillbaka lite). Eller om tråden lossnar när man är bortrest.

Jag frågade en tandläkare om det här med att tänderna flyttade på sig om tråden föll av (detta var innan jag ägnade ett par hundra timmar att läsa på om tandreglering) och hon sa att det hela är ett experiment som man håller på med just nu. Man funderar på om hur länge man har retainern spelar roll för om tänderna kommer att flytta sig eller inte. Efter att ha gjort en del research hittade jag dock en hel drös amerikanska hemsidor som sa att om man inte löser problemet med käkarna (som nästan alltid är boven från början) så kommer det inte att spela någon roll om man använder retainer i fem, tio eller trettio år – tänderna kommer att riskera att flytta sig tillbaka. Alltså är det livslång retention som gäller. Men det är inget alternativ tycker jag. Nej, det underliggande problemet ska ju lösas! Det finns ju tekniker idag, har funnits sedan minst 70-talet, som kan göra det också. Men i stället väljer man att förvärra problemet – inte så konstigt då att tänderna vill tillbaka!

Sen var det någon på en blogg som tappat bort sin retainer och tänderna hade flyttat på sig snabbt och hon hade gått tillbaka till tandläkaren som sagt att de hade gjort fel som inte dragit ut tänder eftersom det var så trångt. Som att det var därför de flyttat på sig! Vad kom det påståendet ifrån? Om man drar ut tänder ökar väl risken för att det går tillbaka (eftersom munnen görs mindre varpå t.ex. tungan inte riktigt får plats och börjar pusha på tänderna). Hur kommer det sig att de slänger sig med de här osanningarna? De kan åtminstone lägga fram olika teorier. Eller vill de inte att man ska få reda på att det fortfarande finns ett problem med munnen som de har ignorerat?

 

Retainer forever? Nej tack! Vi vill ha snygga tänder som inte hålls ihop av ett "plåster"!

Glad att hon aldrig haft tandställning

Var på middag hos en god vän igår och vi kom in på att hon hade stört sig hur länge som helst på sina ojämna tänder. Då började jag berätta om det jag har läst nu att man inte ska dra ut tänder och/eller flytta dem bakåt eftersom det kan förstöra profilen och bettet och tungans och käkledens position men att det ändå är ofta just det man gör. Hon blev chockad och sa: "Är det SANT?" Jag berättade om varför Weston A. Price och grabbarna anser att man får sneda tänder och att vanlig tandreglering ofta inte tar hand om det verkliga problemet och kan förvärra alltihop. Sedan berättade jag att man måste ha trådar på insidan av tänderna för att hålla dem på plats eftersom resultatet är så instabilt, ofta resten av livet. "Är det SANT?" sa hon igen. Hon kunde inte släppa det där sedan. Ju mer jag berättade desto gladare blev hon att hon aldrig skaffat tandställning.

Sen att man inte ska vänta tills barn har växt klart, hon hade såklart hört tvärtom (det är ju många gånger den information vi får här i Sverige). Hon hade släktingar som haft tandställning och dragit ut bl.a. en eye tooth (en sån där hörntand som växer i gommen) och när jag sa att man ofta kan förhindra det om man guidar käkarna rätt vid en tidig ålder så blev hon helt förvånad att inte fler vet om det.

Sen började vi mäta varandras hörntandsavstånd. Skrattade och höll på som småtjejer. "Okej, nu mäter vi dig, ojojoj, du har för liten överkäke!" "Va, ska man ha så där stor, det är ju jättestort!" (Normen är tydligen 40 mm.) Sen mätte vi avståndet mellan näsan och framtänderna. Hon hade också för stort avstånd fast jag var såklart värst. Skrattade. Men sen blev vi allvarliga igen. Hur ska man kunna nå ut till folk? Jag vet inte om de flesta skulle strunta i sin hälsa för att få raka tänder men de kanske inte struntar i att de här metoderna skapar dubbelhaka, större näsa, ful profil och att resultatet går tillbaka så lätt? Jag gav henne lite länkar att titta på.

Tänk om det här hade förhindrats i ett tidigt skede, vad glad den här personen skulle blivit.