Tandimplantat - vill ha mina tänder tillbaka

Jag var hos en expert på tandimplantat för ett tag sedan. Ganska direkt tog jag upp att jag skulle vara intresserad av att göra om hela min tandregleringsbehandling ”åt andra hållet” och ersätta de fyra utdragna tänderna med implantat. Jag förklarade att min mun kändes klaustrofobisk och att jag hade svårt att få plats med tungan och andas. ”Sa man någonsin till dig varför man borde göra den här behandlingen?” frågade tandläkaren och det kanske bara var inbillning, men jag tyckte att han försökte dölja en upprördhet. ”De sa att tänderna inte fick plats och att det här var det enda sättet, att det var en bra metod som de rekommenderade.” Han suckade och fortsatte: ”Med den här metoden har du ju fått en väldigt liten mun. Tandbågen har ju blivit väldigt smal.” (No shit! tänkte jag.) ”Det här är felbehandling. Varför anmälde du inte till Patientskadenämnden?” Anmälde? Ska jag anmäla en behandling som utförts på hundratusentals människor, en accepterad tandregleringsmetod? Som sades ha förbättrat mitt bett, mitt utseende och min allmänna munhälsa? Sedan den utfördes har fyra olika tandreglerare och två tandläkare tittat på munnen och sagt att det ser jättefint ut. Jag trodde jag var galen när jag tänkte att min mun var förstörd! Men det var jag alltså inte. Hur som helst är det för sent att anmäla eftersom det gått mer än tio år. Fast det gör ingenting. För jag vill inte få hjälp av samma kår som pajade mig, då vore jag ju galen på riktigt.

Tandläkaren skrev ut en remiss till en svensk tandreglerare. Sade att han var jätteduktig och att han visste allt som var värt att veta om tandreglering. ”Om man ska flytta alltihopa tillbaka igen så får man ju finna sig i att gå med räls länge, men det verkar ju du kunna?” Jag nickade. ”Sedan finns det ju alltid en risk för att rötterna tar skada när man flyttar på tänderna, särskilt om man redan flyttat på dem en gång, men i värsta fall får man väl då ersätta även en skadad tand med implantat.” Jag nickade igen.

I mitt huvud hände massor. ”Räls länge” – det är en varningsflagga på den meningen. Varför? Jo, för att nästan alla ortodontiska problem beror på käkarna och inte tänderna. Alltså ska man fixa käkarna först – i mitt fall förstora dem och flytta fram dem. Sen får man ha räls men bara ett kortare tag (och då ska det ju vara snabbräls som inte sliter så mycket på rötterna). Däremot, säger man till en svensk tandreglerare att man vill förstora käken så kan jag nästan garantera att de säger att den möjligheten är mycket begränsad när man vuxit klart och att det eventuellt kommer att krävas ett kirurgiskt ingrepp. Jag spekulerar naturligtvis men jag kan se framför mig hur de skulle trassla med Quad Helix länge, sedan räls för att försöka flytta bak de stora tänderna i käken, klia sig i huvudet, dra och slita lite till i tänderna, kanske föreslå operation för att ta fram underkäken, klia sig i huvudet igen. Och när allt var klart skulle jag sitta fast i retainerträsket för alltid. Inga grundläggande problem skulle ha lösts.

Nej, jag har inte gjort ett par hundra timmars research för att utsätta mig för det. Det är bara en ”functional orthodontist” som kan fixa det här, det är min fasta tro. Jag tror det skulle vara grejen för mig. Hela kraniet kan ha hamnat i obalans, jag vill att mitt huvud ska komma i ordning igen, tänderna är inte lika viktiga. Jag har hört om folk som har gjort det (dock inte i Sverige) och jag tror varken det skulle ta jättelång tid eller krävas någon form av käkoperation. Så jag kommer att avboka besöket hos den svenska tandregleraren och söka mig utomlands. Jag behöver gå till någon som ser bortom tänderna.