onsdag 23 november 2011

Bota sömnapné och käkledsbesvär med tandreglering

Det var ett tag sedan jag skrev här men det beror på att jag funderat en massa på just den här posten som kan vara en av de intressantare i denna blogg. :) Prestationsångest skulle man kunna kalla det.

Jag har varit i kontakt med två personer som genomgått exakt den tandregleringsbehandling jag själv letar efter. Utan att gå in på deras specifika fall kan jag åtminstone berätta att båda av dem drog ut tänder och hade tandställning som tonåringar. Detta ledde senare till att hela deras liv blev outhärdliga. Den ena drabbades av svår TMD (förskjutna diskar i käkleden, begränsning i att öppna munnen m.m.) och den andra av TMD och mycket allvarlig sömnapné. De behandlades med samma princip men av två olika ortodontister med lite olika syn. Det hela går ut på att överkäken och underkäken båda flyttas framåt och den tidigare behandlingen görs så ogjord som möjligt genom att fyra tandimplantat placeras där de naturliga tänderna dragits ut. Då det här kan låta lite som en myt i våra öron här i Sverige var det ganska fantastiskt att få höra detaljerna kring hur det verkligen gick till. Nu tänkte jag som sagt dela med mig av det till er.


Vidga överkäken

Det finns ett par olika sätt att göra det här på och den stora skillnaden tycks ligga i sättet man vidgar överkäken på. Många skulle säga att det inte är möjligt på en vuxen utan operation men det är alltså inte sant. Använder man en ALF appliance (som jag tidigare berättat så mycket om) så kommer man mer skonsamt att hjälpa överkäken att forma sig själv genom att bland annat ta hjälp av sväljning. ALF:en ställer också hela benstrukturen i maxillan i balans vilket kan göra att man mår bättre rent allmänt både fysiskt och psykiskt. Filosofin är nämligen att kraniet är en mycket viktig del av hela kroppens balans. Man kan även vidga med hjälp av en gomplatta (t.ex. Schwarz plate) men den typen av vidgning är mer begränsad och tar inte hänsyn till helheten på samma sätt.


Gjorde det ont?

Mannen som behandlades med ALF berättar att behandlingen inte varit speciellt jobbig och att avståndet mellan hans hörntänder ökat hela 6,5 mm. Förutom att hans TMD har blivit mycket bättre har han även fått lättare att andas genom näsan. Kosmetiskt sett beskriver han att hans läppar blivit fylligare, hans haka och kinder har blivit mer definierade och beskriver ALF-behandlingen som "kindimplantat inifrån". (Bakåtflyttande tandreglering guidar nämligen ansiktet att växa bakåt så att även kinderna blir plattare.)

Den andra mannen, som inte har haft en ALF, utan någon form av platta berättar att hans behandling var väldigt jobbig och smärtsam på grund av att han redan hade TMD och sömnapné. Vidgningen förvärrade tillfälligt käkledsbesvären och det blev svårt att andas på natten med plattan. Han säger att med facit i hand skulle han konsulterat en ALF-ortodontist i första hand om han vetat att det funnits. Men han säger också att han tror att hans behandling expanderade överkäken framåt maximalt och att det är just här som många tandreglerares åsikter går isär. Det finns de som är oerhört "modiga" och anser att överkäken ska fram mycket (det är dessa jag håller med för övrigt - det här synsättet kommer ni förmodligen inte hitta i Sverige). Han berättar dock att han kommer att behöva använda en retainer nattetid i resten av sitt liv. I artiklar om ALF skryts det däremot med att retainer inte behövs, så det kan finnas en skillnad där.


Tandimplantat efter utdragna tänder

Vad gäller tandimplantaten säger mannen som inte är helt färdig ännu att han kommer att bli besviken och inte se det som en fulländad behandling om han inte kan få fyra implantat eller åtminstone bryggor. Den andre har redan skaffat sina implantat och berättar att dessa fick göras 1-2 mm mindre än storleken på de naturliga tänderna. Hans enda klagomål är kostnaden för hela behandlingen - "som en splitterny BMW" (i USA).


Tandreglering med utdragning borde upphöra

Båda två tycker för övrigt att det är beklagligt att tandreglering där man drar ut tänder fortfarande får förekomma och läras ut på universitet. De har kommit i kontakt med traditionella tandläkare som tycker att det är befängt att påstå att ben i kraniet kan flyttas. Det underliga är att dessa tandläkare är så bergsäkra på sin sak och inte ett dugg ödmjuka inför naturens komplexitet. Amerikanen säger att det här som tur är inte är standard i USA längre (obs! dock i Sverige!).

De pratar också om hur viktig tungan är. Tungan är gjord för att passa i en mun med 32 tänder. Många av oss får bara 28 (alltså inga visdomständer) och att då dra ut fyra tänder är det dummaste man kan göra. Munnen krymper och tungan hindrar luftvägen i halsen samt formar vid sväljning sakta överkäken tills den till och med kan bli sned. Får tungan inte plats kommer musklerna i ansiktet att bli spända och käken får inget stöd.

För egen del känns det surt att den typen av behandling som de har genomgått inte går att hitta i Sverige och att dess mest drastiska form (som jag ju skulle vilja ha) till och med är svår att finna i Europa. När jag hör vad de här två herrarna har att berätta blir jag mer och mer övertygad om att käkoperation inte är svaret på problemen.