tisdag 19 juli 2011

Käkoperation - en konsultation i London

Fortsättning från föregående inlägg. Jag åkte alltså till London för en konsultation med en functional orthodontist och hade turen att samtidigt även få prata med två tandreglerare som samarbetar med kirurger som gör käkoperationer. Detta kallas orthognatic surgery på engelska, alltså ortodonti och käkkirurgi kombinerat (ifall nu någon vill söka mer information på engelska). Den behandling som diskuterades var att flytta fram både överkäken och underkäken.

Om den första tandregleraren var dålig på att sälja sig själv så måste jag säga att de här två – en äldre man och en medelålders dam med stora läppar och nördiga glasögon – var riktigt glassiga och duktiga på att sälja in sina idéer.

Medan de undersökte mig pratade de snabbt med varandra och trots att jag ändå läst på så mycket så fattade jag inte (dumma brittiska accent, jag har fortfarande svårt att förstå den trots att jag har bott i England). ”Den här behandlingen du fick som tonåring, den gjorde inte direkt underverk för din överläpp, eller hur?” log kvinnan. ”Det skulle man kunna fixa genom att flytta fram överkäken. Vi tror att dina andningsproblem beror på att underkäken har hamnat så långt bak och det skulle absolut bli bättre efter en käkoperation.” ”Hur mycket skulle ni kunna ta fram underkäken?” frågade jag. ”Kanske… 6 millimeter,” svarade mannen. ”Kommer jag att vara tvungen att göra en SARPE (kirurgisk vidgning av överkäken)?” ”Nej, vi tror att Damon braces skulle vara nog för att göra överkäkens tandbåge lite bredare,” blev då svaret. (Detta är bra information för alla er som tänkt göra en käkoperation av överbett. När underkäken flyttas fram kommer ofta överkäken att vara för liten så att bettet inte passar ihop. Standard har då varit att göra en SARPE. Men i många fall skulle det inte behövas eftersom det finns gomvidgare för vuxna – dock är det osäkert om sådana används i Sverige. Men även Damon braces kan alltså ibland fungera för det här ändamålet och det är ju någonting som faktiskt finns i Sverige även om det tyvärr är rätt så ovanligt.)

”När man ser dig ligga så här så blir det ännu mer tydligt att det skulle vara bra för dig att operera käkarna,” sa kvinnan och mannen nickade. ”Man skulle även kunna flytta överkäken uppåt en aning. När du ler och pratar så ser man ganska mycket tänder och tandkött på dig så det skulle kunna bli ett lyft rent estetiskt.” Jag fick verkligen för mig att det var mycket fokus på utseendet och att de nästan kritiserade hur jag såg ut. Men då jag verkligen är ledsen för hur den förra behandlingen med tandställning förstörde mitt ansikte och gjorde ett befintligt problem värre så var det okej. Dessutom är jag lite för gammal för att riktigt ta åt mig. ;)

”Du verkar vilja ha någonting som verkligen syns och då vore det här mer rätt för dig än den andra konsultationen du var på. Han sysslar ju med TMD och koncentrerar sig mest på käkleden.” Jag blev tvungen att fråga: ”Men hur blir det med käkleden efter en operation? Han hävdade nämligen att mina diskar är förskjutna och det hörs knaster och smällar när jag tuggar och pratar.” ”Jag har varit gift i 40 år med en kvinna vars käke alltid har knakat!” skrattade mannen. ”Och jag å andra sidan är gift med en kille som jag satte tandställning i underkäken på och hans käke slutade att klicka efter det!” fortsatte kvinnan och blinkade. Men några implantat tyckte de inte skulle vara nödvändiga och de trodde inte heller att det skulle vara möjligt i min lilla mun.

Jag var mer än lovligt förvirrad när jag gick därifrån. Vad var det Tooth975 och min kära irländare som jag haft kontakt med pratade om som skulle funka för de flesta där man ju faktiskt kunde sätta implantat? Och varför skulle man operera fram underkäken 6 mm när man ickekirurgiskt kunde ta fram den åtminstone 4 mm? Dessutom, går man igenom en dubbel käkoperation så vill man ju att käkleden därefter ska fungera normalt! Detta kommer ju gå på hur mycket pengar som helst, är det då konstigt om man vill ha någon sorts komplett behandling där så att säga allt blir löst? Dock var jag nöjd med den trots allt enorma mängd information jag fick.

Oxford street hade börjat krylla av folk och jag var tråkig och tog en hamburgare på McDonalds. Därefter rände jag runt på London Bridge railway station i någon timme och letade efter nästa tåg till Gatwick. På planet hem funderade jag. Att gå till någon av de två jag varit på konsultation hos var uteslutet. Nej, jag måste skaffa mig mer kött på benen, hitta någon som är mer van vid sådana case som jag.

Tillbaka till att Googla, maila och höra sig för med andra ord. I augusti har jag tid hos en svensk tandreglerare – jag avbokade nämligen aldrig den tiden.

onsdag 13 juli 2011

Konsultation för tandreglering i London

Nu tänkte jag att jag skulle skriva om hur det gick för mig på konsultationen hos ALF-ortodontisten i London. Lite crazy att åka iväg så långt för att gå till tandläkaren och folk jag berättade det för skrattade åt det. Men jag känner att England ligger rätt mycket före oss här i Sverige. För även om de har haft stora problem med tandreglerare som bara vill dra ut tänder och undanhåller information om alternativa metoder så har åtminstone debatten varit uppe där och de har också ett antal functional orthodontists.

Jag gick upp klockan fyra på morgonen och tog planet med Norwegian. Även om jag älskar London som stad (har bott där) så var det svårt att tänka på något annat än hur det skulle gå hos tandregleraren. Kliniken låg i närheten av Oxford circus så det var där jag klev av tunnelbanan. Gatorna var än så länge ganska lugna och det första jag gjorde var att sätta mig i Regent’s Park och äta en smörgås och titta på svanar och förbipasserande. En solig, lagom varm dag.

Då jag var väldigt trött bestämde jag mig för att hänga på kliniken någon timme innan min tid började. Huset var ett riktigt sådant där ”Londonhus” i gammaldags stil, fruktansvärt glassigt ställe att ha en klinik på. (Därav kostnaden för konsultationen – 200 pund?)

När jag fick komma in till tandregleraren (lite av en brittisk mysfarbror) började vi med att jag förklarade mina problem: ”Jag drog ut fyra tänder som tonåring och hade tandställning, sedan dess känns allting klaustrofobiskt litet i munnen, det känns som om tungan inte får plats, det känns konstigt att tugga och bita ihop och jag gillar varken hur mitt ansikte blev eller den smala tandraden.” ”Varför sökte du inte hjälp tidigare?” undrade han. ”Jag trodde jag var tokig. Jag har nämnt för tandläkare flera gånger att bettet inte passar ihop och att det inte känns bra, men de tjatade bara om hur jämnt och fint det såg ut hela tiden så jag trodde det var mig det var fel på.” ”Okej. Men jag förstår allt du säger,” sa han.

Själva undersökningen var inte vad man kunnat vänta sig hos en tandreglerare. Bland annat tryckte han in fingrarna jättehårt i öronen och bad mig bita ihop och tugga med tänderna, han tryckte ner min arm medan jag bet ihop och annat mystiskt. Efteråt hade vi ett snack. ”Jag tror att båda diskarna i dina käkleder är förskjutna och jag jobbar så att jag gör ingenting ortodontiskt förrän de är tillbaka på sin plats. För att ta reda på var de befinner sig nu måste du genomgå en magnetröntgen.  Does that make sense?” Jag nickade. (Förutom det där med magnetröntgen. Det kostar nämligen någonstans mellan 30.000 och 55.000 kronor. Skulle det verkligen vara nödvändigt?) Han förklarade hur han med hjälp av en skena som man får ha i ungefär ett år skulle kunna ta fram underkäken dit överkäkens framtänder nu är (ca 4 mm på mig). Med hjälp av en ALF appliance skulle man kunna vidga käken så att den passade underkäken i det nya läget. När underkäken kom fram skulle jag även kunna andas bättre eftersom tungan skulle flyttas från svalget. Slutligen skulle räls behövas för att liksom laga ihop det sista.

Men så tog jag upp det här med att jag funderat på om det gick att öppna upp gluggarna efter de utdragna tänderna och sätta implantat. Då var det nästan som om jag hade attackerat honom med en grov förolämpning! ”Nej nej nej, jag gör inte sådant! Då har du kommit till fel person, jag öppnar inte upp extraction sites, då får du vända dig till någon annan! Men jag förstår inte varför du skulle vilja det.” ”För att jag inte har så många tänder eftersom de drog ut tänder trots att jag även saknade tandanlag.” ”Då får du sätta implantat där i stället, den behandling jag erbjuder är den jag har förklarat.” Han sa också att han inte trodde att det skulle gå att göra den typen av plats i munnen eftersom den här behandlingen utfördes på mig när jag var 15 år då han påstod att man fortfarande växer (därom tvista de lärde kan jag ju säga!) och tillvägagångssättet hade gjort att jag ”växt in” i en mycket liten mun. Lite som när man band fötterna på kinesiska flickor förr i tiden. Det är lustigt, men varje gång jag går till en tandläkare nuförtiden eller gräver i den här skandalen som tandreglering med tandutdragning är, så inser jag alltmer hur oerhört mycket det här har skadat mig. Jag kämpar fortfarande dagligen med dåligt samvete för att jag lät dessa klåpare som utgav sig för att vara experter förstöra mig. Än värre är att de fått hållas till dags dato och fortsätter att paja ännu fler människor.

Hur som helst, när jag släppt bomben (för så kändes det) om implantat så ringde sköterskan ner till käkkirurgen två trappor ner och meddelade att de kunde ta emot mig för en snabbkonsultation. ”Du hade tur, de har tid precis nu för endast 50 pund. Det vore bra om du fick en second opinion. Men jag säger dig, att tänk dig mycket mycket noga för innan du gör en käkoperation för det är en stor grej med många risker som i värsta fall skulle kunna göra att du tyckte du hade det ganska bra som det var.”

Jag var trött och lite besviken och just då hade jag inte den minsta lust att prata om att skära sönder mina käkar. Men självklart gick jag ändå ner för att prata med dem.  Jag hade ju trots allt åkt ända till London!

(Spännande fortsättning följer.)

Regent's Park - London har härliga parker!

Flashiga kvarter som sagt.

Väntrummet på kliniken. Den obligatoriska sporten på tv:n förstås.

måndag 4 juli 2011

Orsak till sneda tänder

För ett tag sedan blev jag medlem i Facebookgruppen Y Crooked Teeth. På sin sida har de bl.a. flera jämförande bilder av enäggstvillingar som genomgått olika behandlingar samt länkar till intressanta sajter.

Deras mission statement lyder (översatt till svenska): ”Denna sida förespråkar en fullständig, rättvis och öppen diskussion angående orsakerna till sneda tänder. Det är inte allmänt känt att tandreglerare inte vet orsaken till problemet som de behandlar och undviker diskussionen.”

Orsaken enligt dem som står bakom gruppen är alltså att sneda tänder och bettfel INTE är ärftligt i den utsträckning många tror. I stället har det mer med raffinerad kost i den moderna världen och felaktigt användande av munnen att göra. De menar på att traditionella tandreglerare idag behandlar problemet med sneda tänder som om det vore ärftligt, alltså att man inte kan styra växten av käkarna vid en ung ålder eftersom utseendet redan är förutbestämt. Men miljön är enligt Y Crooked Teeth-gruppen den allra största faktorn.

Vad man väljer att tro är naturligtvis upp till var och en. Men att undvika och inte vilja kännas vid den här teorin, ignorera det vetenskapliga material som trots allt funnits i årtionden, inte informera patienter om att synsättet existerar och är rätt så utbrett och att inte ens vara öppen för att det eventuellt skulle kunna förhålla sig på det här sättet, det är fel.

onsdag 29 juni 2011

Tandställning mot överbett

Jag har tidigare berättat om att det finns många olika metoder för att behandla överbett med tandställning men att det klassiska med att bara använda räls (och även utdragning av tänder) är totalt förkastligt. Det kommer att kamouflera problemet men ansiktet kommer oundvikligen att bli mer eller mindre förstört, käkledens diskar riskerar att förskjutas och luftvägen kommer att bli mindre. Det är ett faktum och fullkomligt logiskt! Funderar du på den typen av behandling med tandställning mot överbett skulle jag råda dig till att hellre tacka nej tills vidare.

I Storbritannien finns det en liten grupp tandreglerare som i stället sysslar med Orthotropics. Det är en annan tandregleringsmetod som kan göra vansinnigt stor skillnad jämfört med det traditionella sättet. Orthotropics handlar om att man får avtagbara tandställningar. Det vanliga är att man först får en sorts lösgom som vidgar överkäken, sedan tas överkäken framåt (jupp, även vid överbett). I denna fas ser barnet oftast inte klokt ut eftersom tänderna sticker rätt ut men allting är i sin ordning. Sedan får man en skena i underkäken som hjälper till att ta fram den till rätt position. En sorts spärr hindrar barnet från att gå med öppen mun och man lär även ut sväljteknik för att resultatet ska bli så bra som möjligt och inte gå tillbaka. Alla tandreglerare vet att hur man använder munnen har stor betydelse för hur tänderna och käkarna utvecklas, men nästan ingen utnyttjar vetskapen till något vettigt. I sällsynta fall används tandställning med räls vid Orthotropics men bara en kortare tid. Som ni säkert förstår innebär den här metoden att man måste vara mer motiverad och disciplinerad. 

Orthotropicsanhängarna menar på att räls förstör tänderna och käkarna. Räls håller i traditionell tandregleringsbehandling tillbaka växten och flyttar tänderna bakåt. Tändernas emalj och rötter slits. Det är oerhört starka krafter som man inte ska se för lätt på! I stället bör man guida växten av käkarna, ja, hela ansiktet framåt eftersom det var så vi skulle sett ut om våra huvuden utvecklats normalt (detta har man kunnat konstatera genom att titta på naturfolk som inte äter raffinerad kost).

Varför behandlar man då fortfarande överbett och andra bettfel med tandställningar som förstör ansiktet, käkleden och andningen? Ja, det beror mycket på att forskningen rörande de ”rätta” metoderna flitigt har trängts bort och tystats ner. Detta har pågått på ett mycket utstuderat sätt och det är så pass intressant att jag tänkte ta upp det i ett annat blogginlägg.

Nu tänkte jag i stället att ni skulle få titta på bilder på två enäggstvillingar som hade överbett och där den ena behandlades med Orthotropics och den andra med utdragningar och vanlig tandställning. Klicka på bilden för att se den i lite större format.




På efter-bilden ser man hur lika tvillingarna hunnit bli (de ser ju rätt så olika ut när de är yngre) men hur olika resultaten av metoderna blir. Det allra mest intressanta är kanske att den tvilling som drog ut tänder och fick vanlig tandställning har ett mer platt, insjunket, bakåtdraget ansikte till och med om man jämför med före-bilden! Där kan ni själva se hur tandställning med räls förstör utseendet. Tänderna blir raka men de behöver retainer resten av livet för att hålla sig så. Jag har sedan jag påbörjade mitt projekt att informera er kära läsare hunnit titta på hundratals bilder på folk efter olika behandlingar och det blir banne mig alltid så här! Även vid bakåtflyttning utan utdragning (facebow headgear och liknande).
Orthotropics fungerar bara på barn (möjligen upptill 15 års ålder men bäst vid ca 7 års ålder). Andra metoder som fungerar liknande är Myobrace, ALF, myofunctional therapy och functional jaw orthopedics. 

Vuxna med överbett kan ta och titta på vad jag skrev om under Överbett operation.

torsdag 23 juni 2011

Är du sanpaku?

Sanpaku är japanska och betyder ”tre vita”. Det är ett tillstånd där iris tar upp en relativt liten del av ögat och där man i stället ser mycket ögonvita. Har man synlig ögonvita under iris säger myten att det är ett tecken på fysisk obalans. Oförklarligt nog sägs sanpaku-personer vara mer benägna att utveckla olika åkommor, även psykiska, och förutspås en tidigare död. Kusligt va?

Nu ska man ju inte tro för mycket på myter men det läskiga är att Dr. Raymond Silkman som skrivit den berömda artikeln ”Is it mental or is it dental” påstår att ser man ögonvita under iris när personen tittar rakt på en så brukar det vara ett tecken på en underutvecklad överkäke. Det i sin tur kan leda till sämre andning, sneda tänder, bettfel och att ansiktet utvecklas dåligt.

Sedan jag läste det här har jag svårt att inte lägga märke till dessa saker i människors ansikten. Långt avstånd mellan nästipp och framtänder, avlånga, smala ansikten, hakans position, hur brett leendet är, sanpaku…

(Det ska tilläggas att undertecknad har urtypen för sanpaku-ögon, större ögon än mina får man leta efter. Men det fixas lätt med kajal.)

Freddie Mercury... hade han inte sanpaku-ögon?

söndag 19 juni 2011

Tandreglering i London, England

Jag har bokat en tid hos en ALF-ortodontist i London. En halvtimmes konsultation får man och det kostar 200 pund. This better be good...

Sen bokade jag resan. Med Norwegian kunde man flyga fram och tillbaka samma dag för ett hyfsat pris i deras lågpriskalender.

Anledningen till att jag valde just den tandläkaren är för att han är en lärling till Dr. Brendan Stack i Washington DC. Denne man kallas ibland ”Mr. TMJ” och är en av grundarna av American Academy of Craniofacial Pain (den tandläkare jag ska till är medlem där). Sådana här tandläkare är ovanliga även i England men i London finns åtminstone några stycken.

Visst är det lite crazy att åka iväg på det här sättet, men jag ska se först och främst om jag är en kandidat för detta. Sedan funderar jag även på att flytta tillbaka till London senare i år (har bott där förut).

Det vore fantastiskt om detta gick att göra, om jag kunde få "tillbaka" mina tänder och min mun och kanske även mitt ansikte. Tänk om allt det tråkiga som hänt kunde leda till någonting bra. Men det kommer ju inte bli billigt, haha!

Min mamma är jättearg över hela den här grejen med tandregleringen i Sverige. Hon sa rent ut: ”Vi har blivit lurade! Jag tycker det här är skandal!” Det är inte lätt att veta vad man ska göra som mamma. Då det begav sig var hon naturligtvis orolig för att jag skulle ångra mig när jag blev äldre om jag inte genomförde tandregleringen. Sen att jag i stället skulle ångra mig varje dag att jag gjorde den var ju inte så lätt att förutspå med tanke på ”experternas” lovprisning av metoden (som fortfarande används i stor utsträckning). Man får helt enkelt acceptera att man inte alltid kan värja sig mot olika misstag i livet.

onsdag 15 juni 2011

Skillnaden mellan ALF och Damon braces

På senaste tiden har jag märkt att en fråga ofta kommit upp: Vad är det för skillnad mellan ALF (Advanced Lightwire Functionals) och Damon Braces. Jag är medveten om att jag pratat mycket om dem men kanske inte förklarat så bra vad det ena eller det andra är. Ett kort svar på frågan är att det inte alls är samma sak och de båda verktygens princip är helt olika. Så nu tänkte jag försöka göra mitt bästa för att reda ut begreppen.

ALF appliance är en apparatur som sitter fast i kindtänderna och löper som en tråd på insidan av tänderna. Den korrigerar störningar i kraniet vilket bl.a. involverar vidgning av käken framåt och utåt men också andra mer komplicerade saker såsom att gommen kan vara sned. Principen går ut på att kraniets leder är rörliga och ALF gör så att skelettet växer kring dessa. Detta fungerar på både barn och vuxna och ALF jobbar på ett mycket mer avancerat vis än de flesta andra käkvidgare.

Vad gäller retention (förhindra att tänderna går tillbaka med nattandställning eller trådar på insidan av tänderna) pratas det mycket om att ALF är en av de få apparaturer som ger ett stabilt resultat på vuxna. Detta eftersom man tar med munnens funktion i behandling och ser till att tunga, käkled, sväljning osv. fungerar bra men också för att ALF korrigerar alla benen i kraniet så att alltihop hamnar i balans. (Mer om detta i ett annat inlägg!) Det här med retention ska dock alltid tas med en nypa salt då det är svårt att mäta och eftersom många faktorer spelar in. Vill ni veta mer, googla på ”ALF appliance”.

Damon braces är det mest populära varumärket för en sorts räls som kallas speed braces. Eventuellt är det här vad man kallar för ”självligerande tandställning” på svenska men jag är inte säker. Speed braces har mycket mindre brackets med en ståltråd som till viss del är rörlig. Det gör att tänderna kan flyttas lite utåt i sidled. Denna tandställning går snabbare (ibland dubbelt så snabbt) och behöver inte justeras lika ofta samt lägger inte ett lika hårt tryck på tänderna. Damon-tandställningen vidgar inte själva käken eller gommen och den kan inte flytta fram överkäken, men ibland är inte det heller nödvändigt. Även om det ska nämnas att ett flertal patienter bestämt hävdat att deras käkar visst har vidgats så kanske finns det något här man ännu inte känner till. På deras hemsida finns bilder på svåra trångställningar som lösts enbart med Damon och här kan ni se en video om en som har den typen av tandställning.

Vad gäller retainer så rekommenderar tillverkarna av Damon visserligen det, men jag skulle tro att man i mindre utsträckning riskerar att det går tillbaka om man gjort plats för tänderna (och säkert även tungan) på det här sättet jämfört med att flytta tänder bakåt.

Det här är egentligen inget nytt. Min kompis hade en sådan här speed-tandställning år 1992 och hennes tänder flyttades utåt istället för bakåt så hon har nu ett brett fint leende, använder ingen retainer, har en snygg profil och har aldrig haft några problem. Plus att hennes behandling gick snabbt. Det är verkligen synd att inte fler använder den här typen av tandställning, man kunde ju tycka att de skulle börjat utnyttja den nya tekniken i större utsträckning sedan dess.

Jag har hittills inte kunnat hitta någon ALF-ortodontist i Sverige. Man kan gå in på hemsidan och titta var det finns specialister.

Sedan är det stor skillnad på olika tandreglerare, en del är små magiker med ALF:en och andra är inte lika haj. Damon braces ska finnas lite varstans i landet. Kanske använder de dock ett annat märke och det bör gå lika bra. Ring till kliniker och fråga efter ”sådan där räls med små brackets där tråden är lite rörlig”.
Bara för det hittade jag en bild på en som har både ALF och speed braces.