Mitt ansikte förstört av tandställning

Jag erkänner det mer än gärna: Mitt ansikte blev förstört av tandregleringen. Det är lugnt, jag kan prata om det nu utan att få ångest.

Som tur är, är jag ganska tuff när det gäller utseendet. Jag har förstått att mitt utseende - och då menar jag allt från ögon, panna, läppar, haka och ansiktsform, har påverkats av dels bettfelet som det var från början och sedan, som experterna säger, "förstörts" ännu mer av tandställningen.

Men jag kan inte låta det här knäcka mig. Jag är nöjd med hur jag ser ut, jag inser att jag ändå aldrig skulle varit en supermodell och jag tänker leva resten av mitt liv glad och lycklig ändå. Inte tänka, "tänk om inte det och det hade hänt?" För livet fungerar inte så. I stället är jag nästan glad att detta hände mig för nu kan jag informera andra.

Det har varit svårt eftersom det visade sig att det här är ett större ämne än jag kunnat tro och riskerna med vissa av behandlingarna är långt mer allvarliga än vad jag tidigare trott (och jag har ändå alltid varit extremt emot det som gjordes mot mig). Men intressant är det! Tur att jag lyckats hålla mig så cool. Annars hade man ju kunnat bli riktigt deprimerad av det här.