tisdag 29 mars 2011

Funderar på käkoperation

Att researcha detta ämne med traditionell tandreglering som går fel har varit extremt jobbigt. Mycket deprimerande många gånger. Det är som att möta det man är allra mest rädd för. Men vad man växer ändå! Jag tror att det som gjort att jag kunnat komma så här långt är att jag:
  1. Vet vad som är fel med mig, ATT någonting är fel med mig och att jag inte bara inbillat mig.
  2. Vet att det finns fler som ångrar att de gjorde den här typen av ”behandling”.
  3. Vet att de som gjorde det här på mig begick ett misstag även om det än idag är en accepterad behandling. Alla sa: "Du är jättefin!" och verkade vara nöjda med mitt utseende, men nu vet jag att jag inte inbillat mig att min hälsa och mitt utseende blev förstörda (eller ja, var redan paj från början men gjordes värre). Jag känner det som om jag har vunnit i slutändan för jag hade rätt. Det kan låta knasigt men det betyder mycket för mig och är nära förknippat med att jag inte behöver känna mig tokig längre.
  4. Vet att jag kan hjälpa andra. Jag kan i alla fall nå ut. Sen om folk inte tycker som jag, det är ju upp till dem.

Jag har funderat mycket på käkoperation faktiskt och idag har jag researchat det. Sedan när jag lärt mig nog mycket så kommer jag att skriva artiklar om det. Själva operationen är inte så stort ingrepp och alla jag läst om (det är fantastiskt med bloggar!) har blivit nöjda. Jag menar, avskyvärt att ha ont länge och inte kunna äta ordentligt på ett par månader, men det är inget jag är rädd för. Vill man ha en förändring måste den ju vara drastisk. Samtidigt, jag är ju inte det värsta caset någonsin. Jag ser någorlunda okej ut och min hälsa är inte helt åt skogen. Visst, det kommer ju bara att bli värre och värre för när ansiktet börjat växa fel så kommer naturens lagar att bara dra det nedåt och inåt och kväva en mer och mer. Samtidigt är det väl då man skulle motiveras för behandling. Jag känner lite nu att "nämen jag vill ju leva livet, det är ju bråttom!" Det är ju inte min enda krämpa, jag har några fler och jag klarar mig ju.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar