Sömnapné, tandreglering och sömnutredning

Av de mail och kommentarer jag får har jag förstått att många av er vill läsa om käkoperationer och functional orthodontics. Men nu hade jag tänkt att det skulle handla om sömnapné och snarkning. Dessa två saker kan nämligen ha med käkarna att göra och jag tänkte att det kanske finns många som inte känner till det?

När jag som tonåring kommit en bit in i min behandling med tandställning märkte jag att min mun blev mindre och trängre. Tungan tycktes inte få plats på samma sätt som förut (antagligen var det inte bra från början heller). Jag minns ett joggingpass på gymnastiklektionen då jag förfärat stannade, flåsande och sa till min bästa vän: "Något är fel med mig, jag får inte luft längre! Vad är det som har hänt?"

I samma veva började jag snarka. Jag minns väldigt tydligt hur samma vän som jag brukade sova över hos (så där som tonåringar gör) inte längre kunde sova i samma rum som jag. Jag förde helt enkelt för mycket oväsen. Senare har andra vänner och pojkvänner klagat. "Du snarkar som en gammal tant!" har vissa av dem skrattat och jag har försökt skratta med dem. Andra har varit mer oroade: "Du slutar andas på nätterna! Jag har inte vågat somna förrän jag hört att du börjar igen." Ibland har jag haft mardrömmar om att jag drunknar och liknande för att sedan vakna med andan i halsen.

I många år har jag funderat på om det var tandregleringen som orsakade det här. Eller kanske snarare fick en redan full bägare att rinna över. Men jag ville först inte tro att det var så. Nu har jag dock kommit i kontakt med både tandläkare och patienter som bekräftat att de här sakerna kan vara relaterade. När allting med traditionell tandställning flyttas bakåt får tungan inte plats och täpper till i halsen. (Jag bör tillägga att jag har några kilos undervikt och alltid har haft. Annars brukar sömnapné vara associerat med övervikt.)

Jag beslöt mig nyligen för att göra en sömnutredning! Jag tänkte berätta lite om hur det gick.

Sömnutredningen

Först plockade jag upp utrustningen på Sofiahemmet. En trevlig tant förklarade hur man skulle göra. "Den här remmen runt bröstet så här och den här tar du över huvudet först." Så följde det med någon sorts folder som såg ut exakt som den där "safety on board" som man får på flyget. Jag försökte vara käck: "Det här påminner om instruktionerna när man ska ut och flyga!" Hon verkade inte road. Senare kom jag på att hon ju sitter där hela dagarna och instruerar folk, hon måste ju ha hört den hundra gånger förut och tänkt: "Suck. Inte det där skämtet igen." :)

Det gick hyfsat bra att sova med slangarna och remmarna. Jag hade också mycket riktigt en mardröm så jag tänkte mig att natten kanske hade varit ganska representativ.

Några dagar senare var det dags för ett läkarbesök då man lämnade tillbaka maskinen och pratade med en expert på sömnutredning. Tillsammans tittade vi på ett diagram som representerade min andning under den undersökta natten. På radarn syntes allt - från när jag hade gått och lagt mig, när jag somnat respektive vaknat samt vilken sida jag legat på. Kurvan visade tydligt snarkning och ett par små andningsuppehåll. Men allting var inom ramen för det normala vilket var väldigt skönt att höra.

Läkaren förklarade att snarkning och andningsuppehåll inte behövde vara farliga och att man kan få sin sömn ändå. Det finns människor som snarkar så jorden skakar och stör alla andra i samma byggnad, men som själva sover hur gott som helst. För att det ska betecknas som obstruktiv sömnapné (även kallat OSA) krävs ett visst antal uppehåll per timme och att de har en viss längd.

Snarkskena

En snarkskena som håller fram underkäken kan hjälpa om problemet beror på en retruderad haka. Dessa kan man emellertid bara få betalda om man fått diagnosen apné. Läkaren tipsade dock om en billigare sort som finns på Apoteket ("Snorban"). Enligt hans erfarenhet brukade de fungera riktigt bra.

Nu har jag äntligen varit och köpt en sådan billigare snarkskena. I väntan på att jag ska försöka göra om tandregleringen tvärtom, "åt andra hållet" för att flytta käkarna åt rätt håll kan detta förhoppningsvis vara en temporär lösning. Jag kan tala om hur det gått när jag använt den lite mer.

Konsultation för tandreglering i Stockholm

Jag var nyligen på en konsultation hos en svensk tandreglerare som jag blev remitterad till av protetikexperten. Ville mest höra lite hur det funkar med tandvårdsförsäkringen och om han ibland gjorde tandreglering inför käkkirurgi. Min mamma följde med mig och det är något jag kan rekommendera! Det behöver inte vara just er mamma utan det kan lika gärna vara en pojkvän/flickvän eller någon annan som står er nära. Men just det här att ha med sig någon under hela konsultationen är toppen för då har man dels ett stöd och dels någon att diskutera med efteråt.

Jag förklarade som det var, att den tidigare behandlingen kändes mycket fel och att allt nog borde gjorts ungefär tvärtom. Mamma frågade om man fortfarande utför den här typen av behandlingar, alltså utdragning av tänder och tandställning. "Ja, det är standard," blev svaret och mitt hjärta sjönk. Redan i den stunden visste jag att jag aldrig skulle vilja ha honom som tandläkare. Missförstå mig rätt, han var verkligen jättetrevlig och sympatisk och jag skulle gärna tagit en öl med karln! Men jag skulle inte vilja att han gjorde något med min mun.
 

Han tyckte förresten att mitt bett och mina tänder såg bra ut och det enda han anmärkte på var tänderna i underkäken som flyttat lite på sig när retainern fallit av. Han sa att man fick vara försiktig så man inte förstörde det här fina, jämna framtill. Då sa jag att den förra behandlingen var ett av mina livs största misstag och att jag inte ens var nöjd med hur själva tänderna ser ut. Att det ser ut som om jag inte har så många tänder när jag ler. Han tittade på mig väldigt konstigt men jag mötte blicken och stod på mig. Diskussionen om implantat ville han knappt ens ta utan sa bara bestämt "nej, det skulle inte funka" på alla frågor.
 

Att underkäken var för långt bak ville han inte påstå rakt upp och ner. "Kanske" och "man skulle låta en käkkirurg göra en röntgen och se vad de anser", sa han. Det här är lustigt tycker jag. När jag gick i mellanstadiet blev jag aldrig retad för mitt överbett. Däremot blev jag retad för min haka, särskilt av en tjej. Jag kommer ihåg att jag ganska krasst tänkte: "Tja, hon har ju faktiskt rätt. Men det beror nog på överbettet att den ser ut så och det kommer ju att lösa sig med tandställningen." Hade jag på den tiden vetat att räls bara kan tvinga underkäken ännu längre bak hade jag väl svimmat. Käkoperationer hade jag aldrig hört talas om. Så: Hur kan en tolvåring se någonting vid en snabb anblick medan en tandreglerare mumlar något om att det möjligen, eventuellt kan vara så? (Käkkirurgerna och min functional orthodontist i London var däremot väldigt överens om att underkäken var på tok för långt bak.) Vidare sades det att man kanske skulle komma på att överkäken kunde flyttas lite längre bak samtidigt som underkäken fördes fram. Min överläpp går alltså redan inåt för att överkäken blivit så intryckt! Jag ser ut som en ledsen papegoja i profil. Ingenting kan få mig att tro att det är så en människa egentligen ska se ut.
 

Nåväl, vi fick ändå reda på massor av intressanta saker som jag tror kan intressera många av er. Jag tänkte dock avbryta här för tillfället och spara det till nästa inlägg.

Sömnapné och liten underkäke

Hade tid hos en öron-näsa-halsdoktor för en tid sedan för att få hans åsikt om min andning och eventuell sömnapné. Moderna käkkirurger och ortodontister tror ju ungefär att världsproblemen beror på fel med käkarna. Men vis av tidigare erfarenheter gällande hälsoproblem så vet jag att man aldrig kan skylla på en enda grej, däremot är det ofta ett sätt för vissa att tjäna pengar att påstå: ”Löser du bara det här så kommer allt annat också att fixa sig.” Obs! Traditionella tandläkare och käkkirurger verkar däremot inte veta så mycket om att tänderna kan stänga in tungan för långt bak och att det kan påverka andningen, då skulle de ju inte ordinera behandlingar som förvärrade det problemet.

Doktorn kollade först i näsan och uppe i munnen och tyckte dels att näsan var väldigt symmetrisk jämfört med många andra. Utan att jag frågade sa han dessutom att jag hade "fint gomvalv". Jag frågade om det lite senare igen, vad han tyckte om den saken (är ju lite lättare att bara expandera tandbågen annars och inte hela käken) och han sa att det såg bra ut, "grovt sett". Det var ju intressant att höra hans åsikt om det. Jag antar att han har sett ett antal människor under sin karriär. Sen fick jag två enorma servetter i näsan med något vidgande och bedövande och sen en slang ner till halsen. Väldigt obehagligt!

Hur som helst. Han trodde i alla fall att det här med underkäken kunde vara största problemet. Att svalget täpptes till på grund av att hakan var för långt bak. Jag berättade om att jag brukar vakna upp av att jag kvävs på natten och att pojkvänner påpekat att jag ibland slutar andas. Då tyckte han att jag kunde få göra en sömnutredning för att se om jag har sömnapné så jag fick en remiss till det. Han var rätt rolig. "Man ligger där med en väst och en massa slangar och undrar, 'hur sjutton ska man kunna somna?' Men försök!" Jag fick också recept på en nässköljningsspray. Jaha, det var ju bra.

Mamma som alltid retat mig för att mina näsborrar är olika stora men "ovanligt symmetrisk" alltså! ;P

Käkoperation - en konsultation i London

Fortsättning från föregående inlägg. Jag åkte alltså till London för en konsultation med en functional orthodontist och hade turen att samtidigt även få prata med två tandreglerare som samarbetar med kirurger som gör käkoperationer. Detta kallas orthognatic surgery på engelska, alltså ortodonti och käkkirurgi kombinerat (ifall nu någon vill söka mer information på engelska). Den behandling som diskuterades var att flytta fram både överkäken och underkäken.

Om den första tandregleraren var dålig på att sälja sig själv så måste jag säga att de här två – en äldre man och en medelålders dam med stora läppar och nördiga glasögon – var riktigt glassiga och duktiga på att sälja in sina idéer.

Medan de undersökte mig pratade de snabbt med varandra och trots att jag ändå läst på så mycket så fattade jag inte (dumma brittiska accent, jag har fortfarande svårt att förstå den trots att jag har bott i England). ”Den här behandlingen du fick som tonåring, den gjorde inte direkt underverk för din överläpp, eller hur?” log kvinnan. ”Det skulle man kunna fixa genom att flytta fram överkäken. Vi tror att dina andningsproblem beror på att underkäken har hamnat så långt bak och det skulle absolut bli bättre efter en käkoperation.” ”Hur mycket skulle ni kunna ta fram underkäken?” frågade jag. ”Kanske… 6 millimeter,” svarade mannen. ”Kommer jag att vara tvungen att göra en SARPE (kirurgisk vidgning av överkäken)?” ”Nej, vi tror att Damon braces skulle vara nog för att göra överkäkens tandbåge lite bredare,” blev då svaret. (Detta är bra information för alla er som tänkt göra en käkoperation av överbett. När underkäken flyttas fram kommer ofta överkäken att vara för liten så att bettet inte passar ihop. Standard har då varit att göra en SARPE. Men i många fall skulle det inte behövas eftersom det finns gomvidgare för vuxna – dock är det osäkert om sådana används i Sverige. Men även Damon braces kan alltså ibland fungera för det här ändamålet och det är ju någonting som faktiskt finns i Sverige även om det tyvärr är rätt så ovanligt.)

”När man ser dig ligga så här så blir det ännu mer tydligt att det skulle vara bra för dig att operera käkarna,” sa kvinnan och mannen nickade. ”Man skulle även kunna flytta överkäken uppåt en aning. När du ler och pratar så ser man ganska mycket tänder och tandkött på dig så det skulle kunna bli ett lyft rent estetiskt.” Jag fick verkligen för mig att det var mycket fokus på utseendet och att de nästan kritiserade hur jag såg ut. Men då jag verkligen är ledsen för hur den förra behandlingen med tandställning förstörde mitt ansikte och gjorde ett befintligt problem värre så var det okej. Dessutom är jag lite för gammal för att riktigt ta åt mig. ;)

”Du verkar vilja ha någonting som verkligen syns och då vore det här mer rätt för dig än den andra konsultationen du var på. Han sysslar ju med TMD och koncentrerar sig mest på käkleden.” Jag blev tvungen att fråga: ”Men hur blir det med käkleden efter en operation? Han hävdade nämligen att mina diskar är förskjutna och det hörs knaster och smällar när jag tuggar och pratar.” ”Jag har varit gift i 40 år med en kvinna vars käke alltid har knakat!” skrattade mannen. ”Och jag å andra sidan är gift med en kille som jag satte tandställning i underkäken på och hans käke slutade att klicka efter det!” fortsatte kvinnan och blinkade. Men några implantat tyckte de inte skulle vara nödvändiga och de trodde inte heller att det skulle vara möjligt i min lilla mun.

Jag var mer än lovligt förvirrad när jag gick därifrån. Vad var det Tooth975 och min kära irländare som jag haft kontakt med pratade om som skulle funka för de flesta där man ju faktiskt kunde sätta implantat? Och varför skulle man operera fram underkäken 6 mm när man ickekirurgiskt kunde ta fram den åtminstone 4 mm? Dessutom, går man igenom en dubbel käkoperation så vill man ju att käkleden därefter ska fungera normalt! Detta kommer ju gå på hur mycket pengar som helst, är det då konstigt om man vill ha någon sorts komplett behandling där så att säga allt blir löst? Dock var jag nöjd med den trots allt enorma mängd information jag fick.

Oxford street hade börjat krylla av folk och jag var tråkig och tog en hamburgare på McDonalds. Därefter rände jag runt på London Bridge railway station i någon timme och letade efter nästa tåg till Gatwick. På planet hem funderade jag. Att gå till någon av de två jag varit på konsultation hos var uteslutet. Nej, jag måste skaffa mig mer kött på benen, hitta någon som är mer van vid sådana case som jag.

Tillbaka till att Googla, maila och höra sig för med andra ord. I augusti har jag tid hos en svensk tandreglerare – jag avbokade nämligen aldrig den tiden.

Konsultation för tandreglering i London

Nu tänkte jag att jag skulle skriva om hur det gick för mig på konsultationen hos ALF-ortodontisten i London. Lite crazy att åka iväg så långt för att gå till tandläkaren och folk jag berättade det för skrattade åt det. Men jag känner att England ligger rätt mycket före oss här i Sverige. För även om de har haft stora problem med tandreglerare som bara vill dra ut tänder och undanhåller information om alternativa metoder så har åtminstone debatten varit uppe där och de har också ett antal functional orthodontists.

Jag gick upp klockan fyra på morgonen och tog planet med Norwegian. Även om jag älskar London som stad (har bott där) så var det svårt att tänka på något annat än hur det skulle gå hos tandregleraren. Kliniken låg i närheten av Oxford circus så det var där jag klev av tunnelbanan. Gatorna var än så länge ganska lugna och det första jag gjorde var att sätta mig i Regent’s Park och äta en smörgås och titta på svanar och förbipasserande. En solig, lagom varm dag.

Då jag var väldigt trött bestämde jag mig för att hänga på kliniken någon timme innan min tid började. Huset var ett riktigt sådant där ”Londonhus” i gammaldags stil, fruktansvärt glassigt ställe att ha en klinik på. (Därav kostnaden för konsultationen – 200 pund?)

När jag fick komma in till tandregleraren (lite av en brittisk mysfarbror) började vi med att jag förklarade mina problem: ”Jag drog ut fyra tänder som tonåring och hade tandställning, sedan dess känns allting klaustrofobiskt litet i munnen, det känns som om tungan inte får plats, det känns konstigt att tugga och bita ihop och jag gillar varken hur mitt ansikte blev eller den smala tandraden.” ”Varför sökte du inte hjälp tidigare?” undrade han. ”Jag trodde jag var tokig. Jag har nämnt för tandläkare flera gånger att bettet inte passar ihop och att det inte känns bra, men de tjatade bara om hur jämnt och fint det såg ut hela tiden så jag trodde det var mig det var fel på.” ”Okej. Men jag förstår allt du säger,” sa han.

Själva undersökningen var inte vad man kunnat vänta sig hos en tandreglerare. Bland annat tryckte han in fingrarna jättehårt i öronen och bad mig bita ihop och tugga med tänderna, han tryckte ner min arm medan jag bet ihop och annat mystiskt. Efteråt hade vi ett snack. ”Jag tror att båda diskarna i dina käkleder är förskjutna och jag jobbar så att jag gör ingenting ortodontiskt förrän de är tillbaka på sin plats. För att ta reda på var de befinner sig nu måste du genomgå en magnetröntgen.  Does that make sense?” Jag nickade. (Förutom det där med magnetröntgen. Det kostar nämligen någonstans mellan 30.000 och 55.000 kronor. Skulle det verkligen vara nödvändigt?) Han förklarade hur han med hjälp av en skena som man får ha i ungefär ett år skulle kunna ta fram underkäken dit överkäkens framtänder nu är (ca 4 mm på mig). Med hjälp av en ALF appliance skulle man kunna vidga käken så att den passade underkäken i det nya läget. När underkäken kom fram skulle jag även kunna andas bättre eftersom tungan skulle flyttas från svalget. Slutligen skulle räls behövas för att liksom laga ihop det sista.

Men så tog jag upp det här med att jag funderat på om det gick att öppna upp gluggarna efter de utdragna tänderna och sätta implantat. Då var det nästan som om jag hade attackerat honom med en grov förolämpning! ”Nej nej nej, jag gör inte sådant! Då har du kommit till fel person, jag öppnar inte upp extraction sites, då får du vända dig till någon annan! Men jag förstår inte varför du skulle vilja det.” ”För att jag inte har så många tänder eftersom de drog ut tänder trots att jag även saknade tandanlag.” ”Då får du sätta implantat där i stället, den behandling jag erbjuder är den jag har förklarat.” Han sa också att han inte trodde att det skulle gå att göra den typen av plats i munnen eftersom den här behandlingen utfördes på mig när jag var 15 år då han påstod att man fortfarande växer (därom tvista de lärde kan jag ju säga!) och tillvägagångssättet hade gjort att jag ”växt in” i en mycket liten mun. Lite som när man band fötterna på kinesiska flickor förr i tiden. Det är lustigt, men varje gång jag går till en tandläkare nuförtiden eller gräver i den här skandalen som tandreglering med tandutdragning är, så inser jag alltmer hur oerhört mycket det här har skadat mig. Jag kämpar fortfarande dagligen med dåligt samvete för att jag lät dessa klåpare som utgav sig för att vara experter förstöra mig. Än värre är att de fått hållas till dags dato och fortsätter att paja ännu fler människor.

Hur som helst, när jag släppt bomben (för så kändes det) om implantat så ringde sköterskan ner till käkkirurgen två trappor ner och meddelade att de kunde ta emot mig för en snabbkonsultation. ”Du hade tur, de har tid precis nu för endast 50 pund. Det vore bra om du fick en second opinion. Men jag säger dig, att tänk dig mycket mycket noga för innan du gör en käkoperation för det är en stor grej med många risker som i värsta fall skulle kunna göra att du tyckte du hade det ganska bra som det var.”

Jag var trött och lite besviken och just då hade jag inte den minsta lust att prata om att skära sönder mina käkar. Men självklart gick jag ändå ner för att prata med dem.  Jag hade ju trots allt åkt ända till London!

(Spännande fortsättning följer.)

Regent's Park - London har härliga parker!

Flashiga kvarter som sagt.

Väntrummet på kliniken. Den obligatoriska sporten på tv:n förstås.

Tandreglering i London, England

Jag har bokat en tid hos en ALF-ortodontist i London. En halvtimmes konsultation får man och det kostar 200 pund. This better be good...

Sen bokade jag resan. Med Norwegian kunde man flyga fram och tillbaka samma dag för ett hyfsat pris i deras lågpriskalender.

Anledningen till att jag valde just den tandläkaren är för att han är en lärling till Dr. Brendan Stack i Washington DC. Denne man kallas ibland ”Mr. TMJ” och är en av grundarna av American Academy of Craniofacial Pain (den tandläkare jag ska till är medlem där). Sådana här tandläkare är ovanliga även i England men i London finns åtminstone några stycken.

Visst är det lite crazy att åka iväg på det här sättet, men jag ska se först och främst om jag är en kandidat för detta. Sedan funderar jag även på att flytta tillbaka till London senare i år (har bott där förut).

Det vore fantastiskt om detta gick att göra, om jag kunde få "tillbaka" mina tänder och min mun och kanske även mitt ansikte. Tänk om allt det tråkiga som hänt kunde leda till någonting bra. Men det kommer ju inte bli billigt, haha!

Min mamma är jättearg över hela den här grejen med tandregleringen i Sverige. Hon sa rent ut: ”Vi har blivit lurade! Jag tycker det här är skandal!” Det är inte lätt att veta vad man ska göra som mamma. Då det begav sig var hon naturligtvis orolig för att jag skulle ångra mig när jag blev äldre om jag inte genomförde tandregleringen. Sen att jag i stället skulle ångra mig varje dag att jag gjorde den var ju inte så lätt att förutspå med tanke på ”experternas” lovprisning av metoden (som fortfarande används i stor utsträckning). Man får helt enkelt acceptera att man inte alltid kan värja sig mot olika misstag i livet.

Tandimplantat - vill ha mina tänder tillbaka

Jag var hos en expert på tandimplantat för ett tag sedan. Ganska direkt tog jag upp att jag skulle vara intresserad av att göra om hela min tandregleringsbehandling ”åt andra hållet” och ersätta de fyra utdragna tänderna med implantat. Jag förklarade att min mun kändes klaustrofobisk och att jag hade svårt att få plats med tungan och andas. ”Sa man någonsin till dig varför man borde göra den här behandlingen?” frågade tandläkaren och det kanske bara var inbillning, men jag tyckte att han försökte dölja en upprördhet. ”De sa att tänderna inte fick plats och att det här var det enda sättet, att det var en bra metod som de rekommenderade.” Han suckade och fortsatte: ”Med den här metoden har du ju fått en väldigt liten mun. Tandbågen har ju blivit väldigt smal.” (No shit! tänkte jag.) ”Det här är felbehandling. Varför anmälde du inte till Patientskadenämnden?” Anmälde? Ska jag anmäla en behandling som utförts på hundratusentals människor, en accepterad tandregleringsmetod? Som sades ha förbättrat mitt bett, mitt utseende och min allmänna munhälsa? Sedan den utfördes har fyra olika tandreglerare och två tandläkare tittat på munnen och sagt att det ser jättefint ut. Jag trodde jag var galen när jag tänkte att min mun var förstörd! Men det var jag alltså inte. Hur som helst är det för sent att anmäla eftersom det gått mer än tio år. Fast det gör ingenting. För jag vill inte få hjälp av samma kår som pajade mig, då vore jag ju galen på riktigt.

Tandläkaren skrev ut en remiss till en svensk tandreglerare. Sade att han var jätteduktig och att han visste allt som var värt att veta om tandreglering. ”Om man ska flytta alltihopa tillbaka igen så får man ju finna sig i att gå med räls länge, men det verkar ju du kunna?” Jag nickade. ”Sedan finns det ju alltid en risk för att rötterna tar skada när man flyttar på tänderna, särskilt om man redan flyttat på dem en gång, men i värsta fall får man väl då ersätta även en skadad tand med implantat.” Jag nickade igen.

I mitt huvud hände massor. ”Räls länge” – det är en varningsflagga på den meningen. Varför? Jo, för att nästan alla ortodontiska problem beror på käkarna och inte tänderna. Alltså ska man fixa käkarna först – i mitt fall förstora dem och flytta fram dem. Sen får man ha räls men bara ett kortare tag (och då ska det ju vara snabbräls som inte sliter så mycket på rötterna). Däremot, säger man till en svensk tandreglerare att man vill förstora käken så kan jag nästan garantera att de säger att den möjligheten är mycket begränsad när man vuxit klart och att det eventuellt kommer att krävas ett kirurgiskt ingrepp. Jag spekulerar naturligtvis men jag kan se framför mig hur de skulle trassla med Quad Helix länge, sedan räls för att försöka flytta bak de stora tänderna i käken, klia sig i huvudet, dra och slita lite till i tänderna, kanske föreslå operation för att ta fram underkäken, klia sig i huvudet igen. Och när allt var klart skulle jag sitta fast i retainerträsket för alltid. Inga grundläggande problem skulle ha lösts.

Nej, jag har inte gjort ett par hundra timmars research för att utsätta mig för det. Det är bara en ”functional orthodontist” som kan fixa det här, det är min fasta tro. Jag tror det skulle vara grejen för mig. Hela kraniet kan ha hamnat i obalans, jag vill att mitt huvud ska komma i ordning igen, tänderna är inte lika viktiga. Jag har hört om folk som har gjort det (dock inte i Sverige) och jag tror varken det skulle ta jättelång tid eller krävas någon form av käkoperation. Så jag kommer att avboka besöket hos den svenska tandregleraren och söka mig utomlands. Jag behöver gå till någon som ser bortom tänderna.