Tandreglering och övriga kroppen

En aspekt av tänder och käkar som intresserar och fascinerar många är hur de påverkar vår övriga hälsa. På grund av att vi moderna människor inte lever som vi är menade att göra får vi olika besvär som förbryllar både tandläkare och läkare. De tandreglerare som har ett holistiskt perspektiv påpekar allt oftare att kraniets form ligger till grund för hur övriga skelettet växer. Enligt deras teorier skulle käkarna alltså kunna påverka resten av kroppen. Att bara ha tandställning för att få raka tänder anser de är rätt så meningslöst.

Jag ser ibland kommentarer här på bloggen som snuddar vid detta sätt att tänka och bestämde mig därför för att dedicera ett inlägg till ämnet (kanske blir det rent av fler i framtiden).

På hemsidan Growth Orthodontics som tillhör en functional orthodontist på Nya Zealand kan man läsa om just detta. Där skrivs det att många gör misstaget att tro att allt är lugnt så länge tänderna är raka och inte gör ont. Man missar att knakande käkleder, dålig hållning, ryggont, huvudvärk och kronisk trötthet kan ha med kraniets växt och bettfel att göra. Dagens människor lever visserligen längre, men hur skröpliga är inte många av oss redan i unga år?

De skriver att många har problemet med en underkäke som sitter för långt bak. Underkäken sitter fast med ett sorts gångjärn, nämligen den så viktiga käkleden. Den består av en liten håla och ett klot med en disk ovanpå. Disken funkar som en stötdämpare. Om underkäken är i fel läge kan det hända att det lilla klotet hamnar bakom disken. När det händer kan man höra knakande, smällande, krasande eller klickande ljud från käkleden (själv hör jag ibland ett ljud som påminner om det då man trampar på en torr kvist i skogen). Munnen ska kunna öppnas 55 cm utan problem och helt rakt utan att käken rör sig mer åt det ena eller andra hållet. (Enligt den nämnda kliniken - vissa nämner andra riktlinjer såsom att minst tre fingrar ovanpå varandra ska få plats när man öppnar munnen.) Dessutom bör käken vara helt ljudlös. Smärta brukar inte uppkomma förrän det gått ganska långt.

Growth Orthodontics påstår även att vissa beteendestörningar såsom ADHD kan bero på att nerver i hjärnan kläms åt när skallen inte är i balans, dvs. benen trycker på. Det är inte ovanligt idag att människor måste ta starka mediciner för att fungera normalt.

Hur påverkar då käkarnas position vår hållning? Jo, bettet bör vara i rätt vinkel gentemot gravitationens axel och parallellt med övriga delar av kroppen. Om skelettets alla delar är i balans med en tänkt horisontell linje och inbördes så blir fördelningen jämn och kroppen blir stark och frisk.

Andningen sedan är också en av kroppens huvudfunktioner. Om överkäken är för liten påverkas även passagen till näsan. En bakåttryckt underkäke stänger för lufttillförseln. Ett sätt att få mera luft är att böja huvudet framåt (prova själva, ni som har andningssvårigheter, detta är samma princip som vid hjärt- lungräddning). Resten av kroppen måste anpassa sig för att vi inte ska bli framtunga och ramla. Ryggraden blir krökt, axlarna blir rundade och bäckenet förflyttas framåt. Detta kan till slut leda till problem med ländryggen, bröstryggen och nacken samt huvudet.

Det påstås också på flera hemsidor tillhörande andra TMJ-experter att ett bett som är felaktigt inte kan ge nog med muskelstöd för att tugga, stänga munnen och svälja. Vi sväljer ca 2500 gånger per dag och tänderna nuddar då varandra i ett sorts ”bett”. Musklerna tvingas vid bettfel i en ansträngd position. Ett dåligt bett gör alltså att musklerna får jobba alldeles för mycket vid munnens olika funktioner. När musklerna blir uttröttade kan smärtan röra sig ner mot nacken, axlarna, ryggen och ibland ut i armarna. Ett perfekt bett är när musklerna i ansiktet, käken och nacken vid vila är så avslappnade som möjligt, då kan kroppen också fungera som mest effektivt. Ju färre muskler vi måste anstränga i onödan, desto mer energi blir över. På så sätt uppnår vi också optimal balans, styrka och rörelserna blir mer flexibla och mindre stela. Vi orkar mer, såväl fysiskt som mentalt.     

För att få ett hum om hur hållningen och bettet är relaterade till varandra kan man göra ett experiment där man böjer huvudet framåt och biter ihop och sedan böjer huvudet bakåt och biter ihop. Notera skillnaden. Testa sedan att sitta med typisk gamnacke (som man ofta gör framför datorn). För min egen del kan jag då känna att jag både kan andas bättre och det blir även mer bekvämt att bita ihop (det är aldrig bekvämt om jag sitter med bra hållning). Jag har under hela min uppväxt känt att jag liksom inte orkat hålla upp ryggen men vet inte om det har mest med andningen eller musklerna att göra. Kanske är det en kombination?

Tandreglering, tandställning och tandvård över huvud taget borde inte handla om enbart tänder. Som de skriver på Growth Orthodontics: Tänderna är en del av käkarna, käkarna är en del av huvudet, huvudet är en del av kroppen och om en av delarna hamnar i obalans kan det påverka de övriga. Ibland hittar man roten till ett besvär i en helt annan del av kroppen än där man kände av det först. Att bara bry sig om raka tänder är ganska galet när man tänker på vilket komplicerat system man har att göra med.

Däremot kanske man ska vara lite på sin vakt när man diskuterar med någon som tror att käkarna är roten till allt ont och att en korrigering vore lösningen på alla problem. Det är lätt att bli salig på sin egen tro. Sedan ska man vara medveten om att forskningen inte har kommit så väldigt långt när det gäller de här sakerna. Man skrapar förmodligen fortfarande på ytan till något som kommer att bli stort och allmänt känt i framtiden. När man letar efter den här typen av utövare är det lätt att falla för teorier om hur det borde vara och hur fantastiskt det skulle kunna bli efter behandling. Det gäller att alltid försöka ta reda på hur mycket av de fina orden som faktiskt kan levereras.

Fotograferat på en av Kulturhusets miniutställningar. (Klicka för att förstora.) Tänkvärt!

Gnissla tänder, bettskena och tandställning

DN har idag publicerat en artikel om att alltfler svenskar gnisslar tänder och tvingas använda bettskena. Att i samband med tandgnissling även ha ont i käkleden är inte ovanligt, berättar den tandläkare som DN talat med. Artikeln lägger fokus på sambandet mellan att gnissla tänder och att vara stressad. Det är intressant då man inte riktigt kan redogöra varifrån slutsatsen att det finns ett samband mellan stress och gnissling kommer, det är bara en teori som de som blivit intervjuade lagt fram. Min tro är att nästan alla människor idag är stressade på något sätt. (Säkert finns det några lyckliga själar där ute som vandrar genom livet i fullständig harmoni.)

Orsakerna till att man gnisslar tänder kan vara många och stress är säkerligen en stor faktor. Men även en störning i bettet kan göra att man biter ihop och pressar tänder, gnisslar och ”håller på” med munnen.

Själv började jag gnissla tänder efter jag haft tandställning. I början trodde jag att jag var ovan vid bettet och att detta var något som skulle gå över så snart jag hade vant mig. Bettet var ju enligt tandreglerarna fixat, så varför kändes det då inte så? När flera år hade gått insåg jag att problemet var bestående. Jag vaknade ibland upp med stark smärta i käkleden, en smärta som kunde hålla i sig någon månad och jag tror min dåvarande sambo fick stå ut med en del gnäll om min stackars käke. Minnen om att jag sitter vid datorn med en stor vinkork mellan framtänderna för att avlasta musklerna kommer tillbaka. 

Vad som hade hänt kunde jag dock på den tiden inte begripa men efter min omfattande research har alla delar fallit på plats. Underkäken har efter tandställningen helt enkelt hamnat så långt bak att den inte kan få något stöd eller vila. På grund av det försöker den att komma fram genom att framtänderna i underkäken pressar mot dem i överkäken. 

De britter jag pratat med som nu behandlas av functional orthodontists berättar om samma sak. Tänderna har blivit fruktansvärt slitna av alla saker de helt omedvetet gjort med sin mun. Deras tandläkare (specialiserade på TMD/käkledsproblem) misstänker starkt att den tidigare behandlingen med tandställning som de genomgått är vad som orsakat att de gnisslat och förstört sina tänder. Bettet ser ut att passa ihop om man ser till tänderna men alltihop har hamnat i fel läge – för långt bak helt enkelt. Det är lite grann som att tvingas bära en handväska med utsträckta armar i stället för intill kroppen. Ganska jobbigt eller hur? Säkert skulle kroppen börja försöka hitta sätt att minska belastningen och kanske då slita ut andra delar på kuppen.

Stress gör absolut att man gnisslar tänder men genom att pressa tänder tror jag faktiskt även att vi automatiskt blir mer stressade. Ungefär som det där tricket att le fast man inte är glad och ofrivilligt blir lite mer upprymd. Jag kan även intyga att man blir stressad av ett bett som inte fungerar då munnen liksom aldrig kan vila. Vad som är hönan och ägget i mitt fall vet jag inte.

Konsultation för tandreglering i London

Nu tänkte jag att jag skulle skriva om hur det gick för mig på konsultationen hos ALF-ortodontisten i London. Lite crazy att åka iväg så långt för att gå till tandläkaren och folk jag berättade det för skrattade åt det. Men jag känner att England ligger rätt mycket före oss här i Sverige. För även om de har haft stora problem med tandreglerare som bara vill dra ut tänder och undanhåller information om alternativa metoder så har åtminstone debatten varit uppe där och de har också ett antal functional orthodontists.

Jag gick upp klockan fyra på morgonen och tog planet med Norwegian. Även om jag älskar London som stad (har bott där) så var det svårt att tänka på något annat än hur det skulle gå hos tandregleraren. Kliniken låg i närheten av Oxford circus så det var där jag klev av tunnelbanan. Gatorna var än så länge ganska lugna och det första jag gjorde var att sätta mig i Regent’s Park och äta en smörgås och titta på svanar och förbipasserande. En solig, lagom varm dag.

Då jag var väldigt trött bestämde jag mig för att hänga på kliniken någon timme innan min tid började. Huset var ett riktigt sådant där ”Londonhus” i gammaldags stil, fruktansvärt glassigt ställe att ha en klinik på. (Därav kostnaden för konsultationen – 200 pund?)

När jag fick komma in till tandregleraren (lite av en brittisk mysfarbror) började vi med att jag förklarade mina problem: ”Jag drog ut fyra tänder som tonåring och hade tandställning, sedan dess känns allting klaustrofobiskt litet i munnen, det känns som om tungan inte får plats, det känns konstigt att tugga och bita ihop och jag gillar varken hur mitt ansikte blev eller den smala tandraden.” ”Varför sökte du inte hjälp tidigare?” undrade han. ”Jag trodde jag var tokig. Jag har nämnt för tandläkare flera gånger att bettet inte passar ihop och att det inte känns bra, men de tjatade bara om hur jämnt och fint det såg ut hela tiden så jag trodde det var mig det var fel på.” ”Okej. Men jag förstår allt du säger,” sa han.

Själva undersökningen var inte vad man kunnat vänta sig hos en tandreglerare. Bland annat tryckte han in fingrarna jättehårt i öronen och bad mig bita ihop och tugga med tänderna, han tryckte ner min arm medan jag bet ihop och annat mystiskt. Efteråt hade vi ett snack. ”Jag tror att båda diskarna i dina käkleder är förskjutna och jag jobbar så att jag gör ingenting ortodontiskt förrän de är tillbaka på sin plats. För att ta reda på var de befinner sig nu måste du genomgå en magnetröntgen.  Does that make sense?” Jag nickade. (Förutom det där med magnetröntgen. Det kostar nämligen någonstans mellan 30.000 och 55.000 kronor. Skulle det verkligen vara nödvändigt?) Han förklarade hur han med hjälp av en skena som man får ha i ungefär ett år skulle kunna ta fram underkäken dit överkäkens framtänder nu är (ca 4 mm på mig). Med hjälp av en ALF appliance skulle man kunna vidga käken så att den passade underkäken i det nya läget. När underkäken kom fram skulle jag även kunna andas bättre eftersom tungan skulle flyttas från svalget. Slutligen skulle räls behövas för att liksom laga ihop det sista.

Men så tog jag upp det här med att jag funderat på om det gick att öppna upp gluggarna efter de utdragna tänderna och sätta implantat. Då var det nästan som om jag hade attackerat honom med en grov förolämpning! ”Nej nej nej, jag gör inte sådant! Då har du kommit till fel person, jag öppnar inte upp extraction sites, då får du vända dig till någon annan! Men jag förstår inte varför du skulle vilja det.” ”För att jag inte har så många tänder eftersom de drog ut tänder trots att jag även saknade tandanlag.” ”Då får du sätta implantat där i stället, den behandling jag erbjuder är den jag har förklarat.” Han sa också att han inte trodde att det skulle gå att göra den typen av plats i munnen eftersom den här behandlingen utfördes på mig när jag var 15 år då han påstod att man fortfarande växer (därom tvista de lärde kan jag ju säga!) och tillvägagångssättet hade gjort att jag ”växt in” i en mycket liten mun. Lite som när man band fötterna på kinesiska flickor förr i tiden. Det är lustigt, men varje gång jag går till en tandläkare nuförtiden eller gräver i den här skandalen som tandreglering med tandutdragning är, så inser jag alltmer hur oerhört mycket det här har skadat mig. Jag kämpar fortfarande dagligen med dåligt samvete för att jag lät dessa klåpare som utgav sig för att vara experter förstöra mig. Än värre är att de fått hållas till dags dato och fortsätter att paja ännu fler människor.

Hur som helst, när jag släppt bomben (för så kändes det) om implantat så ringde sköterskan ner till käkkirurgen två trappor ner och meddelade att de kunde ta emot mig för en snabbkonsultation. ”Du hade tur, de har tid precis nu för endast 50 pund. Det vore bra om du fick en second opinion. Men jag säger dig, att tänk dig mycket mycket noga för innan du gör en käkoperation för det är en stor grej med många risker som i värsta fall skulle kunna göra att du tyckte du hade det ganska bra som det var.”

Jag var trött och lite besviken och just då hade jag inte den minsta lust att prata om att skära sönder mina käkar. Men självklart gick jag ändå ner för att prata med dem.  Jag hade ju trots allt åkt ända till London!

(Spännande fortsättning följer.)

Regent's Park - London har härliga parker!

Flashiga kvarter som sagt.

Väntrummet på kliniken. Den obligatoriska sporten på tv:n förstås.

Tandställning en klassfråga

Jag blev lite upprörd när jag såg denna artikel trots att jag vet att det här fortfarande är en accepterad metod. Så jag blev tvungen att kommentera i kommentarsfältet. Det jag stör mig som allra mest på är följande mening:

”Ibland räcker det inte med en tandställning utan tandläkaren måste också dra ut tänder för att rätta till bettet.”

Vad spelar det för roll om tänderna passar ihop om de tryckts för långt bak? Tungan kommer inte att flytta sig, inte heller käkleden och dess kondyler. Halsen, där syret passerar kommer definitivt inte att röra sig ur vägen. När ska man komma fram till att käkarnas position i huvudet är lika viktiga eller viktigare än klass 1-occlusionen?

Jag skulle vilja vara så fräck att jag påstår att det inte går att rätta till bettet genom att dra ut tänder. Eventuellt räddar man några tänder från att slitas eller slås ut men vem bryr sig om en sliten tand om man inte kan andas ordentligt eller måste tugga i fel läge i resten av sitt liv? 

Det är dags att man börjar nysta i det här. Hjälper vi verkligen folk med den här typen av behandling? Eller blir det snarare en klassfråga att ha råd att förstöra sig själv?

Vaga problem med bettet

Jag vet inte om namnet Stampe är provocerande? Jag använde det när jag kommenterade på en tjejs blogg och senare när jag återvände till henne så hade hon skrivit att en vän till henne tagit åt sig av mitt namn. Jag vill ju bara visa att ”det är lugnt, jag har också haft utstående tänder” (eller det har jag ju inte om man ska vara korrekt utan ”underkäke som inte kunnat växa ikapp” är det ju egentligen). Vad tycker ni? Det är inte min mening att uppröra, tänkte mest att det kunde vara lätt att komma ihåg namnet då.

När jag började researcha detta så skrämde det mig något oerhört. Men jag bestämde mig för att möta det, inte minst för andra människors skull. Läste förresten att "vuxna med problem efter extraction orthodontics (tandreglering med tandutdragning) har svårt att sätta ord på det de känner". Jag brukar ju säga att det "inte känns som min mun", att det är "jobbigt att bita ihop" vilket är vagt. Det går ju knappt ens att förklara för en läkare. När jag var hos tandregleraren i USA sa de att "jaha, men du kanske har svaga muskler i käkarna?" och jag kan inte klandra dem för att de trodde det. Men sanningen är att munnen är för trång för tungan, att tandbågen har fel form och att käkarnas plats i ansiktet är fel - särskilt underkäken är för långt bak. Och då blir bettet knasigt, så är det bara.

Inte vårt fel

Min mamma är arg för att tandläkarna ordinerade utdragning av fyra tänder när de visste att jag saknade en tolvårstand. Att de kunde göra så här mot mig. Hon tyckte inte det var klokt. Hon hade blivit tillsagd då det begav sig att bettet hängde i luften på något sätt och att det måste åtgärdas så jag kunde tugga ordentligt. Men istället var det exakt en sådan situation de hade skapat - att tänder hänger i luften och att jag inte kan tugga så bra. Jag gjorde klart för henne att jag inte anklagar henne alls! Att det väl är självklart att man litar på experter! (Eller ja, efter detta researchar jag allting jag rekommenderas, må så vara om det gäller ekonomi eller hälsa så jag har lärt mig läxan – experter har inte alltid rätt.) Jag vill inte att min mamma ska känna skuld i det här, verkligen inte. 

Plus att detta inte är det stora problemet med min mun. Det som gått fel är själva behandlingen i sig. Den har faktiskt genomförts enligt konstens alla regler, likväl är den förkastlig.