Tandreglering för vuxna med vidgning av gom

Jag minns en händelse från när jag var sju år. En jämnårig klasskamrat och jag pratade om mina tänder som redan då visade ett begynnande bettfel. Hon tittade upp i min mun och utbrast förvånat: "Oj, vilken hög gom du har! Min ser inte alls ut så där!"

Det som vid en snabb anblick konstaterades av en sjuåring negligerades av samtliga tandreglerare och andra experter jag besökte under de åtta år som följde fram tills att jag fick en helt bakvänd behandling (som jag absolut inte är ensam om). Vid sju års ålder hade det varit ganska lätt att ta tag i problemet med en gom som var för liten och hade fel form. Nu i vuxen ålder... hmm, inte så lätt längre!
 
Men vänta ett tag! Går det inte att förstora överkäken när man har växt klart? Har tåget gått för all framtid om man inte vill lägga sig under kniven? Ja, därom tvista de lärde - milt sagt!
 
Jag vet att jag redan har skrivit om det här förut men jag skulle vilja dela med mig av det jag hittat på senare tid. Sedan jag började mitt dykande i tandvårdsdjungeln har det börjat poppa upp nya bloggar, videos och sajter där folk skriver om sina behandlingar och visar upp sina resultat. Nu har det även dykt upp berättelser från missnöjda som gjort om tidigare utdragningar av tänder och räls genom att öppna upp gluggarna på nytt och sätta implantat.
 
Låt oss bara reda ut ett par viktiga saker först. Det finns två olika sorters expansion av överkäken. En i sidled och en i framåt-bakåtled. Den förra är ganska vida känd medan den senare är helt okänd av många. Ändå är det kanske framåtvidgningen som ger de allra mest fantastiska resultaten. Se alltså till att vara uppmärksamma på vad som egentligen skrivs på nätet så att ni inte förväxlar de två varianterna (ibland gör man nämligen båda och det händer till och med att man räknar ihop millimetrarna, förvirrande nog).
 
Vi börjar dock med att koncentrera oss på expansionen i sidled eftersom det är den mest omdebatterade.
 
Man skulle kunna säga att överkäksvidgning (eller "palate expansion" som det heter på engelska) är ett ganska vagt begrepp när man pratar om vuxna. Det knepiga är att amerikaner använder ordet "palate" väldigt brett. Egentligen betyder det gom, vilket alltså är suturen mitt uppe i munnen. Men när begreppet används slarvigt kan man även mena benet där tänderna sitter fast ("alveolar bone"). Det finns många tandläkare idag som menar på att man inte kan vidga själva suturen hos vuxna. En ännu mer inskränkt grupp anser att all sorts icke-operativ överkäksvidgning är fejk och att det bara är tänderna som tippas utåt. Men - och om någon tandläkare läser detta, rätta mig om jag har fel - hur kommer det sig då att många vuxna som gjort palate expansion i sidled har fått större kindben? Tyder inte det på en äkta suturvidgning? Det är även många vuxna som berättar om hur de kan andas bättre sedan gommen expanderades och att apparaturen börjat skava upptill när gomvalvet blivit lägre vilket skulle styrka teorin att det är just suturen som påverkats.

I en studie från år 2000 kom man fram till att alla ovan nämnda delar påverkades hos både vuxna och barn, men att siffrorna såg lite olika ut (bl.a. mer suturvidgning för barn). Dock ska man ha i åtanke att själva apparaturen, tiden man har apparaturen och hur snabbt man expanderar påverkar i allra högsta grad. I ovanstående studie användes en Haas expander vilket är en ganska klassisk expanderare och kanske inget man egentligen bör rekommendera till vuxna. Expansionen gjordes i snabb takt vilket man verkligen kan diskutera om det är så särskilt bra, oavsett ålder. (Studien har i och för sig några år på nacken och andra metoder används kanske i större utsträckning idag.) 
 

Läs mer omlångsam expansion här där ett gäng experter med erfarenhet inom området diskuterar.
Stabiliteten är en annan sak som skiljer sig åt mellan barn och vuxna. Även här är buden mycket olika. Vissa anser att icke-kirurgisk gomvidgning hos vuxna alltid är ytterst instabil, men ingen tycks riktigt kunna förklara varför. ALF-anhängarna skryter med att deras apparatur skapar en sådan balans att man så gott som aldrig återfaller. Det påstås att detta är p.g.a. att ALF:en gör så att alla ben i överkäken balanseras, men exakt vilka ben man pratar om är svårt att utläsa ur de rapporter som ligger på nätet. Ni som varit hos en ALF-ortodontist kan kanske fråga detta och berätta i kommentarsfältet?

En annan grupp som gått hos särdeles duktiga Damon braces-utövare påstår att "palate expansion" uppstått för dem med och det finns t.o.m. de som bestämt hävdar att hela deras käkstruktur omformats. 

När man vill göra om behandling med utdragningar och bakåtflyttning med räls för att återställa munnen i rätt skick, brukar den kanske viktigaste delen vara att expandera överkäken framåt (något som borde gjorts redan från början i de flesta fall). Även denna typ av expansion brukar gå bra att göra utan kirurgi.

Nu över till några patientberättelser som berättar om just denna reverserande behandling:

Amerikanska Carrie gjorde behandlingen som skämtsamt kallas "four on the floor orthodontics", dvs. fyra utdragna tänder och tandställning. Efter att ha drabbats av både TMD, sömnapné och förstört ansikte beslöt hon sig för att göra om behandlingen. I skrivande stund har det gått ett år och hon har behandlats med en helt vanlig överkäksvidgare (ej specifikt för vuxna).

Här är en länk till hennes Youtube-kanal där hon uppdaterar flitigt. Det är en mycket gladare Carrie vi får se ju längre fram i behandlingen hon kommer. Hon är rolig och omöjlig att inte tycka om och hon förklarar problematiken rörande ”extraction orthodontics” på ett väldigt pedagogiskt sätt. Läs också kommentarerna hon har fått på videoklippen – det är upprörande många som råkat ut för att sådan här traditionell tandreglering har gått fel.

Ta en titt på dessa före- och efterbilder på Carries tandreglering:

Före, mitt i behandlingen och fram till idag (hon är inte färdig ännu). Framifrån hade hon veck vid munnen och vid näsan och under ögonen. Dessa områden är nu mycket slätare och ja, det syns verkligen att kraniet fyller ut. Ansiktsformen är även något förändrad.

Hennes överkäke har fått en imponerande storlek och form och ganska stora gluggar har redan bildats där hon tänker sätta implantat efter de utdragna tänderna.

Hennes överläpp har åkt fram, kinderna har verkligen poppat ut och benet under huden på ansiktet ser helt enkelt mycket kraftigare ut. Hela ansiktet har kommit framåt skulle man kunna säga.

 

Det är verkligen kul att se så goda resultat! Det känns som en revansch för oss alla tycker jag och inger hopp!

En otroligt imponerande och inspirerande blogg är Claiming Power. Den skrivs av en ung kille från Michigan som ångrade sin tidigare behandling med utdragna tänder och tandställning. Efter att ha konsulterat åtta(!) functional orthodontists hittade han slutligen en som kunde "ändra tillbaka" behandlingen och göra om allt på rätt sätt. Rekommenderade inlägg:
It's important to ask for what you want och Progress report on palate expansion, men läs gärna hela bloggen.

Här kan ni se en videomorphning på hur man öppnar upp gluggar med hjälp av främst framåtexpansion.

 

Den här herrn återföll, som så många andra, efter tidigare felaktig behandling och beslöt sig för att på äldre dar expandera över- och underkäken både i sidled och framåt (dock utan att göra implantat). En mycket intressant och trevlig blogg!  

Som ni ser finns det massor av hopp även om man är vuxen och vill genomgå tandreglering där man vidgar sin gom utan operation. Det finns många, många fler bloggar, forum och videos där ute. Vi lever i en mycket spännande era och kan alla tacka vår lyckliga stjärna för att vi har Internet där vi kan följa varandra och utbyta erfarenheter (det gäller även ni som kommenterar här på min blogg)!

Bota sömnapné och käkledsbesvär med tandreglering

Det var ett tag sedan jag skrev här men det beror på att jag funderat en massa på just den här posten som kan vara en av de intressantare i denna blogg. :) Prestationsångest skulle man kunna kalla det.

Jag har varit i kontakt med två personer som genomgått exakt den tandregleringsbehandling jag själv letar efter. Utan att gå in på deras specifika fall kan jag åtminstone berätta att båda av dem drog ut tänder och hade tandställning som tonåringar. Detta ledde senare till att hela deras liv blev outhärdliga. Den ena drabbades av svår TMD (förskjutna diskar i käkleden, begränsning i att öppna munnen m.m.) och den andra av TMD och mycket allvarlig sömnapné. De behandlades med samma princip men av två olika ortodontister med lite olika syn. Det hela går ut på att överkäken och underkäken båda flyttas framåt och den tidigare behandlingen görs så ogjord som möjligt genom att fyra tandimplantat placeras där de naturliga tänderna dragits ut. Då det här kan låta lite som en myt i våra öron här i Sverige var det ganska fantastiskt att få höra detaljerna kring hur det verkligen gick till. Nu tänkte jag som sagt dela med mig av det till er.


Vidga överkäken

Det finns ett par olika sätt att göra det här på och den stora skillnaden tycks ligga i sättet man vidgar överkäken på. Många skulle säga att det inte är möjligt på en vuxen utan operation men det är alltså inte sant. Använder man en ALF appliance (som jag tidigare berättat så mycket om) så kommer man mer skonsamt att hjälpa överkäken att forma sig själv genom att bland annat ta hjälp av sväljning. ALF:en ställer också hela benstrukturen i maxillan i balans vilket kan göra att man mår bättre rent allmänt både fysiskt och psykiskt. Filosofin är nämligen att kraniet är en mycket viktig del av hela kroppens balans. Man kan även vidga med hjälp av en gomplatta (t.ex. Schwarz plate) men den typen av vidgning är mer begränsad och tar inte hänsyn till helheten på samma sätt.

Gjorde det ont?

Mannen som behandlades med ALF berättar att behandlingen inte varit speciellt jobbig och att avståndet mellan hans hörntänder ökat hela 6,5 mm. Förutom att hans TMD har blivit mycket bättre har han även fått lättare att andas genom näsan. Kosmetiskt sett beskriver han att hans läppar blivit fylligare, hans haka och kinder har blivit mer definierade och beskriver ALF-behandlingen som "kindimplantat inifrån". (Bakåtflyttande tandreglering guidar nämligen ansiktet att växa bakåt så att även kinderna blir plattare.)

Den andra mannen, som inte har haft en ALF, utan någon form av platta berättar att hans behandling var väldigt jobbig och smärtsam på grund av att han redan hade TMD och sömnapné. Vidgningen förvärrade tillfälligt käkledsbesvären och det blev svårt att andas på natten med plattan. Han säger att med facit i hand skulle han konsulterat en ALF-ortodontist i första hand om han vetat att det funnits. Men han säger också att han tror att hans behandling expanderade överkäken framåt maximalt och att det är just här som många tandreglerares åsikter går isär. Det finns de som är oerhört "modiga" och anser att överkäken ska fram mycket (det är dessa jag håller med för övrigt - det här synsättet kommer ni förmodligen inte hitta i Sverige). Han berättar dock att han kommer att behöva använda en retainer nattetid i resten av sitt liv. I artiklar om ALF skryts det däremot med att retainer inte behövs, så det kan finnas en skillnad där.


Tandimplantat efter utdragna tänder

Vad gäller tandimplantaten säger mannen som inte är helt färdig ännu att han kommer att bli besviken och inte se det som en fulländad behandling om han inte kan få fyra implantat eller åtminstone bryggor. Den andre har redan skaffat sina implantat och berättar att dessa fick göras 1-2 mm mindre än storleken på de naturliga tänderna. Hans enda klagomål är kostnaden för hela behandlingen - "som en splitterny BMW" (i USA).


Tandreglering med utdragning borde upphöra

Båda två tycker för övrigt att det är beklagligt att tandreglering där man drar ut tänder fortfarande får förekomma och läras ut på universitet. De har kommit i kontakt med traditionella tandläkare som tycker att det är befängt att påstå att ben i kraniet kan flyttas. Det underliga är att dessa tandläkare är så bergsäkra på sin sak och inte ett dugg ödmjuka inför naturens komplexitet. Amerikanen säger att det här som tur är inte är standard i USA längre (obs! dock i Sverige!).

De pratar också om hur viktig tungan är. Tungan är gjord för att passa i en mun med 32 tänder. Många av oss får bara 28 (alltså inga visdomständer) och att då dra ut fyra tänder är det dummaste man kan göra. Munnen krymper och tungan hindrar luftvägen i halsen samt formar vid sväljning sakta överkäken tills den till och med kan bli sned. Får tungan inte plats kommer musklerna i ansiktet att bli spända och käken får inget stöd.

För egen del känns det surt att den typen av behandling som de har genomgått inte går att hitta i Sverige och att dess mest drastiska form (som jag ju skulle vilja ha) till och med är svår att finna i Europa. När jag hör vad de här två herrarna har att berätta blir jag mer och mer övertygad om att käkoperation inte är svaret på problemen.

Konsultation för tandreglering i Stockholm

Jag var nyligen på en konsultation hos en svensk tandreglerare som jag blev remitterad till av protetikexperten. Ville mest höra lite hur det funkar med tandvårdsförsäkringen och om han ibland gjorde tandreglering inför käkkirurgi. Min mamma följde med mig och det är något jag kan rekommendera! Det behöver inte vara just er mamma utan det kan lika gärna vara en pojkvän/flickvän eller någon annan som står er nära. Men just det här att ha med sig någon under hela konsultationen är toppen för då har man dels ett stöd och dels någon att diskutera med efteråt.

Jag förklarade som det var, att den tidigare behandlingen kändes mycket fel och att allt nog borde gjorts ungefär tvärtom. Mamma frågade om man fortfarande utför den här typen av behandlingar, alltså utdragning av tänder och tandställning. "Ja, det är standard," blev svaret och mitt hjärta sjönk. Redan i den stunden visste jag att jag aldrig skulle vilja ha honom som tandläkare. Missförstå mig rätt, han var verkligen jättetrevlig och sympatisk och jag skulle gärna tagit en öl med karln! Men jag skulle inte vilja att han gjorde något med min mun.
 

Han tyckte förresten att mitt bett och mina tänder såg bra ut och det enda han anmärkte på var tänderna i underkäken som flyttat lite på sig när retainern fallit av. Han sa att man fick vara försiktig så man inte förstörde det här fina, jämna framtill. Då sa jag att den förra behandlingen var ett av mina livs största misstag och att jag inte ens var nöjd med hur själva tänderna ser ut. Att det ser ut som om jag inte har så många tänder när jag ler. Han tittade på mig väldigt konstigt men jag mötte blicken och stod på mig. Diskussionen om implantat ville han knappt ens ta utan sa bara bestämt "nej, det skulle inte funka" på alla frågor.
 

Att underkäken var för långt bak ville han inte påstå rakt upp och ner. "Kanske" och "man skulle låta en käkkirurg göra en röntgen och se vad de anser", sa han. Det här är lustigt tycker jag. När jag gick i mellanstadiet blev jag aldrig retad för mitt överbett. Däremot blev jag retad för min haka, särskilt av en tjej. Jag kommer ihåg att jag ganska krasst tänkte: "Tja, hon har ju faktiskt rätt. Men det beror nog på överbettet att den ser ut så och det kommer ju att lösa sig med tandställningen." Hade jag på den tiden vetat att räls bara kan tvinga underkäken ännu längre bak hade jag väl svimmat. Käkoperationer hade jag aldrig hört talas om. Så: Hur kan en tolvåring se någonting vid en snabb anblick medan en tandreglerare mumlar något om att det möjligen, eventuellt kan vara så? (Käkkirurgerna och min functional orthodontist i London var däremot väldigt överens om att underkäken var på tok för långt bak.) Vidare sades det att man kanske skulle komma på att överkäken kunde flyttas lite längre bak samtidigt som underkäken fördes fram. Min överläpp går alltså redan inåt för att överkäken blivit så intryckt! Jag ser ut som en ledsen papegoja i profil. Ingenting kan få mig att tro att det är så en människa egentligen ska se ut.
 

Nåväl, vi fick ändå reda på massor av intressanta saker som jag tror kan intressera många av er. Jag tänkte dock avbryta här för tillfället och spara det till nästa inlägg.

Tandimplantat - vill ha mina tänder tillbaka

Jag var hos en expert på tandimplantat för ett tag sedan. Ganska direkt tog jag upp att jag skulle vara intresserad av att göra om hela min tandregleringsbehandling ”åt andra hållet” och ersätta de fyra utdragna tänderna med implantat. Jag förklarade att min mun kändes klaustrofobisk och att jag hade svårt att få plats med tungan och andas. ”Sa man någonsin till dig varför man borde göra den här behandlingen?” frågade tandläkaren och det kanske bara var inbillning, men jag tyckte att han försökte dölja en upprördhet. ”De sa att tänderna inte fick plats och att det här var det enda sättet, att det var en bra metod som de rekommenderade.” Han suckade och fortsatte: ”Med den här metoden har du ju fått en väldigt liten mun. Tandbågen har ju blivit väldigt smal.” (No shit! tänkte jag.) ”Det här är felbehandling. Varför anmälde du inte till Patientskadenämnden?” Anmälde? Ska jag anmäla en behandling som utförts på hundratusentals människor, en accepterad tandregleringsmetod? Som sades ha förbättrat mitt bett, mitt utseende och min allmänna munhälsa? Sedan den utfördes har fyra olika tandreglerare och två tandläkare tittat på munnen och sagt att det ser jättefint ut. Jag trodde jag var galen när jag tänkte att min mun var förstörd! Men det var jag alltså inte. Hur som helst är det för sent att anmäla eftersom det gått mer än tio år. Fast det gör ingenting. För jag vill inte få hjälp av samma kår som pajade mig, då vore jag ju galen på riktigt.

Tandläkaren skrev ut en remiss till en svensk tandreglerare. Sade att han var jätteduktig och att han visste allt som var värt att veta om tandreglering. ”Om man ska flytta alltihopa tillbaka igen så får man ju finna sig i att gå med räls länge, men det verkar ju du kunna?” Jag nickade. ”Sedan finns det ju alltid en risk för att rötterna tar skada när man flyttar på tänderna, särskilt om man redan flyttat på dem en gång, men i värsta fall får man väl då ersätta även en skadad tand med implantat.” Jag nickade igen.

I mitt huvud hände massor. ”Räls länge” – det är en varningsflagga på den meningen. Varför? Jo, för att nästan alla ortodontiska problem beror på käkarna och inte tänderna. Alltså ska man fixa käkarna först – i mitt fall förstora dem och flytta fram dem. Sen får man ha räls men bara ett kortare tag (och då ska det ju vara snabbräls som inte sliter så mycket på rötterna). Däremot, säger man till en svensk tandreglerare att man vill förstora käken så kan jag nästan garantera att de säger att den möjligheten är mycket begränsad när man vuxit klart och att det eventuellt kommer att krävas ett kirurgiskt ingrepp. Jag spekulerar naturligtvis men jag kan se framför mig hur de skulle trassla med Quad Helix länge, sedan räls för att försöka flytta bak de stora tänderna i käken, klia sig i huvudet, dra och slita lite till i tänderna, kanske föreslå operation för att ta fram underkäken, klia sig i huvudet igen. Och när allt var klart skulle jag sitta fast i retainerträsket för alltid. Inga grundläggande problem skulle ha lösts.

Nej, jag har inte gjort ett par hundra timmars research för att utsätta mig för det. Det är bara en ”functional orthodontist” som kan fixa det här, det är min fasta tro. Jag tror det skulle vara grejen för mig. Hela kraniet kan ha hamnat i obalans, jag vill att mitt huvud ska komma i ordning igen, tänderna är inte lika viktiga. Jag har hört om folk som har gjort det (dock inte i Sverige) och jag tror varken det skulle ta jättelång tid eller krävas någon form av käkoperation. Så jag kommer att avboka besöket hos den svenska tandregleraren och söka mig utomlands. Jag behöver gå till någon som ser bortom tänderna.