måndag 19 december 2011

Ger tandreglering ett vackert leende?

Det pratas ofta om Hollywoodleende eller filmstjärneleende och dessa begrepp har blivit säljande termer när man försöker övertyga människor om att de ska fixa sina tänder. Men hur definierar vi egentligen ett vackert leendet? Raka, vita tänder och that’s it, eller? Låt oss ta en närmare titt ur ett mer modernt estetiskt perspektiv och även ur hälsosynpunkt.

Många tänker idag att raka tänder är något väldigt eftersträvansvärt, kanske rent av ett måste och är redo att genomgå långa, jobbiga och dyra behandlingar för att åstadkomma det. Inom traditionell tandreglering är just raka tänder målet och i ett stort antal fall ordinerar man utdragning av tänder för att alltsammans ska ”få plats” som man säger. Vad många patienter inte blir medvetna om förrän efter avslutad behandling är att javisst blev tänderna spikraka, men leendet blev smalt och stannade kanske vid hörntänderna. Det ser kanske inte ut som om man har så många tänder när man ler och svarta trekanter gapar tomma i mungiporna. Var det verkligen det som menades med filmstjärneleende? funderar många.

Vi tar mig som exempel. Titta på nedanstående bild av mina tänder och jämför med de supervackra skådespelerskorna Catherine Zeta-Jones och Lucy Liu. 





 
Ser ni skillnaden på formen på tandbågen? Deras överkäkar är breda och de har förmodligen raka tänder helt naturligt. Min överkäke är liten och tandbågen gjordes ännu mindre av tandregleringen. Ingenting har gjorts åt dess assymetri heller och eftersom fyrorna är borta ligger femmorna direkt mot hörntänderna och sexorna syns mycket mer. Det har lett till att en sorts grop har bildats på vardera sidan och att intrycket blivit "knöggligt". Det här är ingenting tandreglerare i allmänhet kommer att berätta för patienten innan behandling utan det är en överraskning man får efteråt. För dem är som sagt raka tänder som passar ihop det viktigaste och många av dem verkar ha svårt att inse att det kanske inte motsvarar patientens förväntningar.


Numera anser fler och fler att ett vackert leende är brett! På amerikanska hemsidor och forum om tandreglering pratas det massor om det breda leendet med många synliga tänder som idealet. Folk som dragit ut tänder och haft tandställning uttrycker sin avundsjuka över dem som i stället expanderat sina tandbågar. Ur ett hälsoperspektiv är den breda överkäken av många ansedd som ritningen över hur en människa ska se ut om hennes kranium växt rätt och forskarpionjären Weston Price nämns ofta i dessa sammanhang. 


En rätt formad överkäke ska se ut som ett U. Med utdragningar får den formen av ett V. Tyvärr ser inte tungan ut som ett V och det kan som jag tidigare skrivit ställa till flera olika problem. Det breda leendet är inte bara mer estetiskt, det är också mer hälsosamt enligt anhängarna av teorin. Vad som utmärker ett Hollywoodleende är med andra ord väldigt subjektivt och tandreglerares åsikter baseras många gånger på jättegammal forskning. Den viktiga frågan är emellertid: Vad tycker du? Låt inte någon annan välja åt dig! Särskilt inte när det finns så här många synsätt som helt säger emot varandra!

onsdag 23 november 2011

Bota sömnapné och käkledsbesvär med tandreglering

Det var ett tag sedan jag skrev här men det beror på att jag funderat en massa på just den här posten som kan vara en av de intressantare i denna blogg. :) Prestationsångest skulle man kunna kalla det.

Jag har varit i kontakt med två personer som genomgått exakt den tandregleringsbehandling jag själv letar efter. Utan att gå in på deras specifika fall kan jag åtminstone berätta att båda av dem drog ut tänder och hade tandställning som tonåringar. Detta ledde senare till att hela deras liv blev outhärdliga. Den ena drabbades av svår TMD (förskjutna diskar i käkleden, begränsning i att öppna munnen m.m.) och den andra av TMD och mycket allvarlig sömnapné. De behandlades med samma princip men av två olika ortodontister med lite olika syn. Det hela går ut på att överkäken och underkäken båda flyttas framåt och den tidigare behandlingen görs så ogjord som möjligt genom att fyra tandimplantat placeras där de naturliga tänderna dragits ut. Då det här kan låta lite som en myt i våra öron här i Sverige var det ganska fantastiskt att få höra detaljerna kring hur det verkligen gick till. Nu tänkte jag som sagt dela med mig av det till er.


Vidga överkäken

Det finns ett par olika sätt att göra det här på och den stora skillnaden tycks ligga i sättet man vidgar överkäken på. Många skulle säga att det inte är möjligt på en vuxen utan operation men det är alltså inte sant. Använder man en ALF appliance (som jag tidigare berättat så mycket om) så kommer man mer skonsamt att hjälpa överkäken att forma sig själv genom att bland annat ta hjälp av sväljning. ALF:en ställer också hela benstrukturen i maxillan i balans vilket kan göra att man mår bättre rent allmänt både fysiskt och psykiskt. Filosofin är nämligen att kraniet är en mycket viktig del av hela kroppens balans. Man kan även vidga med hjälp av en gomplatta (t.ex. Schwarz plate) men den typen av vidgning är mer begränsad och tar inte hänsyn till helheten på samma sätt.


Gjorde det ont?

Mannen som behandlades med ALF berättar att behandlingen inte varit speciellt jobbig och att avståndet mellan hans hörntänder ökat hela 6,5 mm. Förutom att hans TMD har blivit mycket bättre har han även fått lättare att andas genom näsan. Kosmetiskt sett beskriver han att hans läppar blivit fylligare, hans haka och kinder har blivit mer definierade och beskriver ALF-behandlingen som "kindimplantat inifrån". (Bakåtflyttande tandreglering guidar nämligen ansiktet att växa bakåt så att även kinderna blir plattare.)

Den andra mannen, som inte har haft en ALF, utan någon form av platta berättar att hans behandling var väldigt jobbig och smärtsam på grund av att han redan hade TMD och sömnapné. Vidgningen förvärrade tillfälligt käkledsbesvären och det blev svårt att andas på natten med plattan. Han säger att med facit i hand skulle han konsulterat en ALF-ortodontist i första hand om han vetat att det funnits. Men han säger också att han tror att hans behandling expanderade överkäken framåt maximalt och att det är just här som många tandreglerares åsikter går isär. Det finns de som är oerhört "modiga" och anser att överkäken ska fram mycket (det är dessa jag håller med för övrigt - det här synsättet kommer ni förmodligen inte hitta i Sverige). Han berättar dock att han kommer att behöva använda en retainer nattetid i resten av sitt liv. I artiklar om ALF skryts det däremot med att retainer inte behövs, så det kan finnas en skillnad där.


Tandimplantat efter utdragna tänder

Vad gäller tandimplantaten säger mannen som inte är helt färdig ännu att han kommer att bli besviken och inte se det som en fulländad behandling om han inte kan få fyra implantat eller åtminstone bryggor. Den andre har redan skaffat sina implantat och berättar att dessa fick göras 1-2 mm mindre än storleken på de naturliga tänderna. Hans enda klagomål är kostnaden för hela behandlingen - "som en splitterny BMW" (i USA).


Tandreglering med utdragning borde upphöra

Båda två tycker för övrigt att det är beklagligt att tandreglering där man drar ut tänder fortfarande får förekomma och läras ut på universitet. De har kommit i kontakt med traditionella tandläkare som tycker att det är befängt att påstå att ben i kraniet kan flyttas. Det underliga är att dessa tandläkare är så bergsäkra på sin sak och inte ett dugg ödmjuka inför naturens komplexitet. Amerikanen säger att det här som tur är inte är standard i USA längre (obs! dock i Sverige!).

De pratar också om hur viktig tungan är. Tungan är gjord för att passa i en mun med 32 tänder. Många av oss får bara 28 (alltså inga visdomständer) och att då dra ut fyra tänder är det dummaste man kan göra. Munnen krymper och tungan hindrar luftvägen i halsen samt formar vid sväljning sakta överkäken tills den till och med kan bli sned. Får tungan inte plats kommer musklerna i ansiktet att bli spända och käken får inget stöd.

För egen del känns det surt att den typen av behandling som de har genomgått inte går att hitta i Sverige och att dess mest drastiska form (som jag ju skulle vilja ha) till och med är svår att finna i Europa. När jag hör vad de här två herrarna har att berätta blir jag mer och mer övertygad om att käkoperation inte är svaret på problemen.

måndag 24 oktober 2011

Gratis käkoperation och snarkskena

Jag lovade ju att berätta om några intressanta saker som den senaste tandregleraren jag var hos pratade om så nu tänkte jag göra det!

För det första så diskuterade vi det här med käkoperation och många undrar ju vad som gäller. Går det på tandvårdsförsäkringen, får man betala rubbet själv eller hur funkar det egentligen? Nu fick jag reda på att om man är ett tillräckligt allvarligt ”case”, dvs. har nog mycket fel på käkarna, så räknas det som vanlig sjukvård. Man betalar alltså upptill frikort och ingenting mer. Vad som räknas som ett fall som kan få det här som sjukvård vet jag inte. Jag misstänker att jag själv, då mitt problem kamouflerats (dock förvärrats) av tandreglerare i det förflutna, inte längre räknas som en patient med överbett. Jag tycker det är minst lika intressant att titta på båda käkarnas position i huvudet som deras inbördes förhållande, men vad som ska gå på frikort är inte upp till mig att avgöra. Jag är inte heller säker på att jag ens är intresserad av att behandlas i Sverige då jag egentligen helst vill gå till någon som förstår problematiken med att ha dragit ut tänder och haft tandställning, erkänner det som fel och har förståelse för att man vill göra en full reversering. Jag vill också gå till någon som har samma ”human blueprint” (dvs. bild av hur en människa ska se ut) i huvudet som jag själv. Min syn grundar sig på Weston Prices forskning som även Orthotropics-anhängarna delvis går efter. Mer konkret: En rak överläpp är ingenting för mig! ;)

Jag talade om att jag snart skulle göra en sömnutredning på grund av andningssvårigheter som med stor sannolikhet är orsakade av den tidigare behandlingen med tandreglering. Vi började då diskutera snarkskenor. Dessa fungerar så att de håller fram underkäken. Tandregleraren berättade att en biverkning av dessa skenor ibland har varit att man får ett underbett, alltså att underkäken permanent flyttas fram. Det här är intressant eftersom det tycks vara samma princip som functional orthodontists använder på vuxna med överbett – att använda en skena som flyttar fram i stället för att operera. Den här tekniken används alltså redan utomlands men verkar inte ha gjort speciella framsteg i Sverige där man fortfarande helst opererar fram underkäken. (Glöm Herbst, MARA, Twinblock och Bionators, det är inte vad jag pratar om även om vissa functional orthodontists använder dem.) Så här förklarar min guru Tooth975 (TMJ-expert) principen:

“…reposition the mandible forward and hold it there to allow the muscles to slowly elongate over time so that they no longer pull the mandible back. This will NOT damage muscles and is perfectly safe. This type of treatment has been routinely done by functional orthodontists for years and it works.”

Om man nu sett fall där t.o.m. en snarkskena kan hjälpa fram underkäken, varför undersöker man då inte saken närmare? Vill man inte undvika jobbiga, riskfyllda operationer in i det längsta?

Andra intressanta samtalsämnen var vilken typ av apparatur och brackets den här tandregleraren använde sig av. Han tyckte sig ha sett många andra kliniker där man helt enkelt tar det som ”såldes in” när en försäljare med attachéväska vandrade in på kliniken en gång för länge sedan. Alltså inte det som är bäst för patienterna. Sen har man kört med samma sak år ut och år in för att det är bekvämt. Själv använde han Speed System. Tekniken för Speed och Damon braces och dess likar har funnits sedan 30-talet (enligt honom) men få använder den trots att den är mer skonsam och går snabbare. 

Vidare ansåg han att Damon braces marknadsföring var vilseledande. Att det de påstår om att kunna vidga tandbågar utåt i sidled inte var sant. Han hänvisade till en undersökning som nyligen gjorts i Danmark där man kommit fram till att Damon inte kunde göra det de säger. Så det var ju intressant att höra hans åsikt om det. Dock väljer jag att inte tro honom. Jag har med egna ögon sett hur en väninnas tänder flyttades utåt så att hon inte behövde dra ut några tänder. Jag har även läst bloggar av folk som behandlats med Damon och kan inte tänka mig att alla dessa människors åsikter skulle vara ”köpta” av företaget eller liknande. Alla tandreglerare jag har förtroende för (bl.a. många ALF-ortodontister) använder dessutom Damon braces och käkkirurgerna jag besökte i London föreslog det i stället för att vidga kirurgiskt. Jag tror snarare att det är skillnad på skicklighet hos olika utövare, att det finns flera tillvägagångssätt och att man ibland blandar ihop begreppen tandbåge och käke vilket kan skapa stor förvirring. Men det är alltid bra att vara kritisk!

Som sagt, jag gillade den här tandregleraren skarpt som person! Men då han fortfarande påstod att jorden var platt kommer jag inte att återvända dit. 

Så här ser Speed braces ut (liknande Damon braces, kallas även självligerande tandställning). De är mindre, går snabbare, är lättare att rengöra, syns mindre och är över huvud taget mer skonsamma.


måndag 10 oktober 2011

Konsultation för tandreglering i Stockholm

Jag var nyligen på en konsultation hos en svensk tandreglerare som jag blev remitterad till av protetikexperten. Ville mest höra lite hur det funkar med tandvårdsförsäkringen och om han ibland gjorde tandreglering inför käkkirurgi. Min mamma följde med mig och det är något jag kan rekommendera! Det behöver inte vara just er mamma utan det kan lika gärna vara en pojkvän/flickvän eller någon annan som står er nära. Men just det här att ha med sig någon under hela konsultationen är toppen för då har man dels ett stöd och dels någon att diskutera med efteråt.

Jag förklarade som det var, att den tidigare behandlingen kändes mycket fel och att allt nog borde gjorts ungefär tvärtom. Mamma frågade om man fortfarande utför den här typen av behandlingar, alltså utdragning av tänder och tandställning. "Ja, det är standard," blev svaret och mitt hjärta sjönk. Redan i den stunden visste jag att jag aldrig skulle vilja ha honom som tandläkare. Missförstå mig rätt, han var verkligen jättetrevlig och sympatisk och jag skulle gärna tagit en öl med karln! Men jag skulle inte vilja att han gjorde något med min mun.
 
Han tyckte förresten att mitt bett och mina tänder såg bra ut och det enda han anmärkte på var tänderna i underkäken som flyttat lite på sig när retainern fallit av. Han sa att man fick vara försiktig så man inte förstörde det här fina, jämna framtill. Då sa jag att den förra behandlingen var ett av mina livs största misstag och att jag inte ens var nöjd med hur själva tänderna ser ut. Att det ser ut som om jag inte har så många tänder när jag ler. Han tittade på mig väldigt konstigt men jag mötte blicken och stod på mig. Diskussionen om implantat ville han knappt ens ta utan sa bara bestämt "nej, det skulle inte funka" på alla frågor.
 
Att underkäken var för långt bak ville han inte påstå rakt upp och ner. "Kanske" och "man skulle låta en käkkirurg göra en röntgen och se vad de anser", sa han. Det här är lustigt tycker jag. När jag gick i mellanstadiet blev jag aldrig retad för mitt överbett. Däremot blev jag retad för min haka, särskilt av en tjej. Jag kommer ihåg att jag ganska krasst tänkte: "Tja, hon har ju faktiskt rätt. Men det beror nog på överbettet att den ser ut så och det kommer ju att lösa sig med tandställningen." Hade jag på den tiden vetat att räls bara kan tvinga underkäken ännu längre bak hade jag väl svimmat. Käkoperationer hade jag aldrig hört talas om. Så: Hur kan en tolvåring se någonting vid en snabb anblick medan en tandreglerare mumlar något om att det möjligen, eventuellt kan vara så? (Käkkirurgerna och min functional orthodontist i London var däremot väldigt överens om att underkäken var på tok för långt bak.) Vidare sades det att man kanske skulle komma på att överkäken kunde flyttas lite längre bak samtidigt som underkäken fördes fram. Min överläpp går alltså redan inåt för att överkäken blivit så intryckt! Jag ser ut som en ledsen papegoja i profil. Ingenting kan få mig att tro att det är så en människa egentligen ska se ut.
 
Nåväl, vi fick ändå reda på massor av intressanta saker som jag tror kan intressera många av er. Jag tänkte dock avbryta här för tillfället och spara det till nästa inlägg.

lördag 1 oktober 2011

Sömnapné och liten underkäke

Hade tid hos en öron-näsa-halsdoktor för en tid sedan för att få hans åsikt om min andning och eventuell sömnapné. Moderna käkkirurger och ortodontister tror ju ungefär att världsproblemen beror på fel med käkarna. Men vis av tidigare erfarenheter gällande hälsoproblem så vet jag att man aldrig kan skylla på en enda grej, däremot är det ofta ett sätt för vissa att tjäna pengar att påstå: ”Löser du bara det här så kommer allt annat också att fixa sig.” Obs! Traditionella tandläkare och käkkirurger verkar däremot inte veta så mycket om att tänderna kan stänga in tungan för långt bak och att det kan påverka andningen, då skulle de ju inte ordinera behandlingar som förvärrade det problemet.

Doktorn kollade först i näsan och uppe i munnen och tyckte dels att näsan var väldigt symmetrisk jämfört med många andra. Utan att jag frågade sa han dessutom att jag hade "fint gomvalv". Jag frågade om det lite senare igen, vad han tyckte om den saken (är ju lite lättare att bara expandera tandbågen annars och inte hela käken) och han sa att det såg bra ut, "grovt sett". Det var ju intressant att höra hans åsikt om det. Jag antar att han har sett ett antal människor under sin karriär. Sen fick jag två enorma servetter i näsan med något vidgande och bedövande och sen en slang ner till halsen. Väldigt obehagligt!

Hur som helst. Han trodde i alla fall att det här med underkäken kunde vara största problemet. Att svalget täpptes till på grund av att hakan var för långt bak. Jag berättade om att jag brukar vakna upp av att jag kvävs på natten och att pojkvänner påpekat att jag ibland slutar andas. Då tyckte han att jag kunde få göra en sömnutredning för att se om jag har sömnapné så jag fick en remiss till det. Han var rätt rolig. "Man ligger där med en väst och en massa slangar och undrar, 'hur sjutton ska man kunna somna?' Men försök!" Jag fick också recept på en nässköljningsspray. Jaha, det var ju bra.

Mamma som alltid retat mig för att mina näsborrar är olika stora men "ovanligt symmetrisk" alltså! ;P

söndag 25 september 2011

Gnissla tänder, bettskena och tandställning

DN har idag publicerat en artikel om att alltfler svenskar gnisslar tänder och tvingas använda bettskena. Att i samband med tandgnissling även ha ont i käkleden är inte ovanligt, berättar den tandläkare som DN talat med. Artikeln lägger fokus på sambandet mellan att gnissla tänder och att vara stressad. Det är intressant då man inte riktigt kan redogöra varifrån slutsatsen att det finns ett samband mellan stress och gnissling kommer, det är bara en teori som de som blivit intervjuade lagt fram. Min tro är att nästan alla människor idag är stressade på något sätt. (Säkert finns det några lyckliga själar där ute som vandrar genom livet i fullständig harmoni.)

Orsakerna till att man gnisslar tänder kan vara många och stress är säkerligen en stor faktor. Men även en störning i bettet kan göra att man biter ihop och pressar tänder, gnisslar och ”håller på” med munnen.

Själv började jag gnissla tänder efter jag haft tandställning. I början trodde jag att jag var ovan vid bettet och att detta var något som skulle gå över så snart jag hade vant mig. Bettet var ju enligt tandreglerarna fixat, så varför kändes det då inte så? När flera år hade gått insåg jag att problemet var bestående. Jag vaknade ibland upp med stark smärta i käkleden, en smärta som kunde hålla i sig någon månad och jag tror min dåvarande sambo fick stå ut med en del gnäll om min stackars käke. Minnen om att jag sitter vid datorn med en stor vinkork mellan framtänderna för att avlasta musklerna kommer tillbaka. 

Vad som hade hänt kunde jag dock på den tiden inte begripa men efter min omfattande research har alla delar fallit på plats. Underkäken har efter tandställningen helt enkelt hamnat så långt bak att den inte kan få något stöd eller vila. På grund av det försöker den att komma fram genom att framtänderna i underkäken pressar mot dem i överkäken. 

De britter jag pratat med som nu behandlas av functional orthodontists berättar om samma sak. Tänderna har blivit fruktansvärt slitna av alla saker de helt omedvetet gjort med sin mun. Deras tandläkare (specialiserade på TMD/käkledsproblem) misstänker starkt att den tidigare behandlingen med tandställning som de genomgått är vad som orsakat att de gnisslat och förstört sina tänder. Bettet ser ut att passa ihop om man ser till tänderna men alltihop har hamnat i fel läge – för långt bak helt enkelt. Det är lite grann som att tvingas bära en handväska med utsträckta armar i stället för intill kroppen. Ganska jobbigt eller hur? Säkert skulle kroppen börja försöka hitta sätt att minska belastningen och kanske då slita ut andra delar på kuppen.

Stress gör absolut att man gnisslar tänder men genom att pressa tänder tror jag faktiskt även att vi automatiskt blir mer stressade. Ungefär som det där tricket att le fast man inte är glad och ofrivilligt blir lite mer upprymd. Jag kan även intyga att man blir stressad av ett bett som inte fungerar då munnen liksom aldrig kan vila. Vad som är hönan och ägget i mitt fall vet jag inte.

fredag 23 september 2011

Alternativ till tandreglering tystas ner


Jag fortsätter på temat från föregående post, nämligen hur det kan komma sig att Orthotropics och framåtflyttning/expandering av käkar inte har fått så stor spridning ännu. Jag tycker dessa saker är bra att känna till då många undrar varför alternativ till vanlig tandreglering inte är så vida kända. Det bör även göras känt hur aggressiva de här försvararna av tandreglering med tandutdragning kan vara för att förstå hur oerhört kontroversiellt detta är och hur viktigt det är att kämpa för att folk åtminstone ska få reda på att det finns alternativ. Tycker inte ni också att det är deras/vår rättighet? 

Denna bloggpost baseras på en några år gammal artikel i Medical News Today.

Orthodontic Outrage kallar sig en brittisk påtryckningsgrupp som kritiserar den ortodontiska organisationen i Storbritannien för att skrämma anhängare av alternativa behandlingar till tystnad. Dr. John Mew menar att det är patienterna som drabbas då det är de som måste genomgå käkoperationer som inte hade behövts samt bli rekommenderade att dra ut tänder helt i onödan (något som ni som läst på lite om det här vet kan få långt värre konsekvenser än att bara tänderna tas bort). Hans ord är hårda och han säger att anledningen till att hans rivaler är så rädda för debatter, både i media och rent juridiskt, är för att de faktiskt inte har så mycket att komma med rent vetenskapligt. (Alla ni som varit hos en traditionell tandreglerare, känner ni igen er? Är det inte mycket ”man vet inte så mycket om det ännu” och ”det är svårt att säga hur det blir”?)

I hundra år har åsikterna om tandreglering varit delad i två läger: Ett förespråkar fast apparatur och kirurgi, det andra är för att guida käkarnas växt och vill inte dra ut tänder. I Storbritannien har den förra gruppen vunnit och är den accepterade. Även i Sverige tycks det synsättet tyvärr vara mer standard. I Storbritannien har det gått så långt att utövare som är för guidning av växten blivit anmälda av den andra gruppen och hotade att bli drivna till bankrutt. 

I artikeln säger en intervjuad mamma att hon tagit sin son till tandregleraren i flera år fram tills att pojken fyllde 13. Då blev de tillsagda att hans tänder måste dras ut och att en stor käkoperation krävdes. Hon fortsätter: ”Nu får jag veta att allt detta kunde ha undvikits om han fått förebyggande behandling när han var sex, sju år. Det här rör sig nästan om kontrollerad vanvård.”

Gruppen Orthodontic Outrage anser att följande punker bör diskuteras:


  1. Traditionell tandreglering så som den praktiseras av majoriteten av tandreglerarna i Storbritannien (Obs! Förmodligen även i Sverige!) orsakar ofta mer skada än nytta.
  2. Patienter blir inte informerade om riskerna med behandlingarna och får inte reda på att det finns alternativ. Detta gör att de inte kan fatta ett välgrundat beslut angående behandling.
  3. Den traditionella gruppen är så säker på att den har rätt att den anser det befogat att tysta ner de som är emot tandutdragningar.
  4. Monopolisering inom utbildningen de senaste 30 åren har lett till stor brist på utövare som har kunskap om behandling där man inte behöver dra ut tänder.
  5. Många tandreglerare ägnar sig åt ”kontrollerad vanvård” genom att fördröja behandling till puberteten då det ofta är för sent att använda sig av guidning av käkarna.

Reaktionerna på artikeln liknar väldigt mycket dem jag fått på den här bloggen och i min privata mail. En person säger i kommentarerna:

”Jag är upprörd! Jag vill ha mina fyra tänder tillbaka! Jag vill gå tillbaka i tiden så att jag aldrig skulle behövt ha den där pinsamma rälsen! Jag vill ha ett brett ansikte som mina förfäder, men tack vare en dålig modern diet och att jag fick dra ut tänder och ha tandställning i stället för guidning av växten så kommer jag aldrig att kunna uppnå min fulla potential som naturen avsåg, mitt ansikte kommer alltid att vara smalare än var det egentligen borde varit. Och det är fel. F**!”