När man börjar prata med folk om att tandreglering med extraktioner och bakåtflyttning kan vara en skandal som drabbat hundratusentals så får man nästan alltid reaktionen: ”Men varför upphör inte det här då?” och: ”Hur kan det komma sig att tandreglerarna inte är medvetna om det?”
Jag ska i detta inlägg försöka ge ett av svaren till varför den här typen av ”behandling” fortfarande får pågå. Det jag främst vill belysa är styrkan på kontroversen, hur enormt laddad diskussionen är, hur mycket prestige som är inblandad och hur utomordentligt flitigt man har försökt att tränga undan ”de rätta” teorierna. De största konsekvenserna drabbar i slutändan patienterna. Det är vi som får lida för allt det här och många vet inte ens vad de lider av eftersom informationen inte gjorts lättillgänglig.
John Mew brukar jag tjata om här på bloggen och han är min hjälte. Han är grundaren av Orthotropics som är ett registrerat varumärke, en metod som inte ens vill kalla sig för ”orthodontics”. Som jag redan berättat så många gånger går det ut på att guida käkarnas växt vid en tidig ålder för att hjälpa dem att växa framåt och utåt. Detta är precis så som, enligt den forskning han baserar metoden på, människor med primitiv kosthållning utvecklas. Fråga vilken tandläkare som helst och de kommer att kunna bekräfta att när våra förfäder åt hård föda så flyttades tänderna – inte bakåt – utan framåt. Traditionell tandreglering flyttar ändå tänderna bakåt och då undrar man förstås hur det kunde bli så tokigt.
Jo! En liten del av svaret finns i denna artikel som jag tycker att ni ska läsa. Men jag ska ändå ta och sammanfatta den här i bloggen.
John Mew från Storbritannien var från början utbildad käkkirurg vilket gav honom möjligheten att studera käkleden och ansiktets förändringar vid kirurgi. Redan 1958 lade han fram en hypotes att bettfel inte nödvändigtvis var någonting ärftligt och han hade börjat oroa sig för att tandreglering kunde skada ansiktets växt. Enorma resurser, såväl juridiska som ekonomiska, lades ner för att försöka förhindra honom att använda vissa metoder. Hans apparatur, Biobloc, uppfanns alltså för åtskilliga decennier sedan men jag törs slå vad om att så gott som inga tandreglerare i Sverige någonsin hört namnet än idag.
Hans kontroversiella forskning upprörde många inom den ortodontiska fakulteten. Han hade också oturen att vara dyslektiker vilket gjorde att han misslyckades vid viktiga examinationer, något som ofta vänts emot honom. Hans akademiska uppsatser ratades, en av dem så många som 15 gånger innan den efter 23 år publicerades. Ett skäl som angavs var att den skulle uppröra alltför många av hans kollegor. En studie som jämförde resultat mellan enäggstvillingar, varav den ena behandlats med vanlig tandreglering och den andra med Orthotropics och som kunde visa hur ansiktet påverkades negativt av tandreglering, tog 15 år att få publicerad.
Jag ska i detta inlägg försöka ge ett av svaren till varför den här typen av ”behandling” fortfarande får pågå. Det jag främst vill belysa är styrkan på kontroversen, hur enormt laddad diskussionen är, hur mycket prestige som är inblandad och hur utomordentligt flitigt man har försökt att tränga undan ”de rätta” teorierna. De största konsekvenserna drabbar i slutändan patienterna. Det är vi som får lida för allt det här och många vet inte ens vad de lider av eftersom informationen inte gjorts lättillgänglig.
John Mew brukar jag tjata om här på bloggen och han är min hjälte. Han är grundaren av Orthotropics som är ett registrerat varumärke, en metod som inte ens vill kalla sig för ”orthodontics”. Som jag redan berättat så många gånger går det ut på att guida käkarnas växt vid en tidig ålder för att hjälpa dem att växa framåt och utåt. Detta är precis så som, enligt den forskning han baserar metoden på, människor med primitiv kosthållning utvecklas. Fråga vilken tandläkare som helst och de kommer att kunna bekräfta att när våra förfäder åt hård föda så flyttades tänderna – inte bakåt – utan framåt. Traditionell tandreglering flyttar ändå tänderna bakåt och då undrar man förstås hur det kunde bli så tokigt.
Jo! En liten del av svaret finns i denna artikel som jag tycker att ni ska läsa. Men jag ska ändå ta och sammanfatta den här i bloggen.
John Mew från Storbritannien var från början utbildad käkkirurg vilket gav honom möjligheten att studera käkleden och ansiktets förändringar vid kirurgi. Redan 1958 lade han fram en hypotes att bettfel inte nödvändigtvis var någonting ärftligt och han hade börjat oroa sig för att tandreglering kunde skada ansiktets växt. Enorma resurser, såväl juridiska som ekonomiska, lades ner för att försöka förhindra honom att använda vissa metoder. Hans apparatur, Biobloc, uppfanns alltså för åtskilliga decennier sedan men jag törs slå vad om att så gott som inga tandreglerare i Sverige någonsin hört namnet än idag.
Hans kontroversiella forskning upprörde många inom den ortodontiska fakulteten. Han hade också oturen att vara dyslektiker vilket gjorde att han misslyckades vid viktiga examinationer, något som ofta vänts emot honom. Hans akademiska uppsatser ratades, en av dem så många som 15 gånger innan den efter 23 år publicerades. Ett skäl som angavs var att den skulle uppröra alltför många av hans kollegor. En studie som jämförde resultat mellan enäggstvillingar, varav den ena behandlats med vanlig tandreglering och den andra med Orthotropics och som kunde visa hur ansiktet påverkades negativt av tandreglering, tog 15 år att få publicerad.
Även om det finns många inom ortodonti som i det tysta hållit med Dr. Mew så har de inte vågat träda fram av rädsla för att äventyra sin karriär. Studenter har hävdat att de blivit underkända på tentor på grund av att de nämnt hans namn. Den brittiska institutionen för ortodonti uteslöt John Mew år 2008. Anledningen var att han kritiserat deras forskning och utövande. Det han gjort var att lägga fram att deras forskning var bristfällig och att han tyckte att någon borde ta en titt på bevisen som säger att fast tandställning kan orsaka skador på ansiktet hos patienterna. Allt han ville ha var en öppen debatt men det som har hänt är att han tystats ner gång på gång.
På grund av detta sitter jag (och många med mig) nu här och har en käkled som inte fungerar, en tunga som kväver mig på nätterna, en mun som inte går att stänga eller tugga särskilt bra med och en knasig profil. Och jag undrar i mitt stilla sinne: ”Varför kunde ni inte ha lyssnat på den där gubben för?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar