Överbett operation - nödvändigt?

Jag läser ibland på bloggar och forum om folk som ska genomgå operation för sitt överbett. Först och främst undrar jag varför de inte fick hjälp tidigare (kanske när de var ca sju år) men det kan vi prata om i ett annat blogginlägg. Nej, någonting som verkar vanligt är att man har tandställning väldigt, väldigt länge mot överbett, ofta med gummisnoddar, varpå tandregleraren ger upp och säger att ”nähä, det här gick ju inte, vi får nog operera”.

Det tråkiga är att överbett inte kan korrigeras med vanlig tandställning med räls (och i synnerhet inte med tandutdragningar) så det är bortslösad tid. I de fall där man ändå tror sig ha gjort det har man skapat en illusion och producerat fler funktionsmässiga problem än man har löst.

Man kan dra och slita i tänderna hur mycket som helst men det kommer inte att hjälpa eftersom överbett är ett skelettfel, man kan alltså inte skylla på tänderna.

Helst ska man i stället använda sig av funktionell tandreglering. (Om man googlar på det på svenska hittar man dock bara information där man använder det uttrycket på ett annat sätt samt min egen hemsida, så låt er inte förvirras.)

Läs här vad min favorit på Yahoo Answers säger (Tooth975 heter han och är en ”functional orthodontist”). Exempel på funktionell apparatur är ALF, Crozat och Schwarz för att bredda överkäken och eventuellt flytta fram den och sedan ska man ta fram underkäken med hjälp av en skena. Märk väl att ingen av dessa redskap flyttar tänderna utan de riktar in sig på käkarna precis som man ska! Kanske behöver man tandställning med räls efteråt men i så fall ett ganska kort tag.

Fortsätt läsa här där Tooth975 förklarar hur underkäken måste guidas framåt genom att sträcka ut musklerna i käken. Det här kan låta konstigt för någon som inte haft problemet själv. Det bästa sätt jag kan förklara det på är att käken ibland kan ”hänga” för långt bak trots att benet ju finns där, dvs. tillräckligt mycket käke finns för att överbettet ska gå att fixa utan operation.

Tooth975 (jag vet, han är bra att ha!) säger också att man ska undvika operation mot överbett in i det längsta. Ibland är det såklart nödvändigt, även om det i de allra flesta fall kunde undvikits om man tagit tag i problemet tidigt.

Det är relevant att ställa sig frågan om alltför många opereras mot överbett här i Sverige. Alternativt får man förstörande tandreglering som bara kamouflerar problemet, inte löser det. Det är i så fall allvarligt. Efter en operation kan man vara svullen länge och risken finns alltid att man förlorar känseln i läppen. Man går ofta ner väldigt mycket i vikt då man inte kan äta ordentligt på ett tag. För att inte tala om det psykiska och fysiska lidandet som en operation innebär. Men det är det här som landstinget kan tänka sig att betala för. 

Skena för underkäken vid överbett.

Varför tandställning?

Någonting jag funderat väldigt, väldigt mycket på är varför nästan ingen man pratar med förstår sin behandling med tandställning. Man frågar och de svarar: ”Det är någonting med bettet,” eller ”Det var något om att tänderna inte fick plats”. Men hur det hela ska lösas, varför det blivit så och hur det kommer att bli sedan verkar man inte riktigt veta utan man lägger hela sitt öde i tandläkarens händer. Jag är själv inget undantag. Jag litade på experterna, behövde inte förstå, trodde jag. De hade ju gjort det här sedan urminnes tider, såklart de hade koll! Jag har fått ångra att jag hyste den tilliten några tusen gånger om sedan dess. Jag kommer nog aldrig att sluta fråga mig: ”Hur kunde jag inte ställa fler frågor? Hur kunde jag nöja mig med att bara en typ av behandling lades fram?”

I det här radioklippet med Dr. Hang går han in på precis detta. När han förklarar hur det kommer bli med Biobloc-behandlingen så förklarar han ordentligt så att mamman förstår. Bara när man verkligen hajar hur allt hänger ihop och vad som kommer att hända, när det ”makes sense”, så kan man ta beslutet att göra det. Annars bör man avstå. Citat: ”Den sista anledningen i världen att göra tänderna raka är för att ’doktorn sa det. Vi fattade inte riktigt varför, men han är ju doktor. Han vet ju!’” Han hade själv dragit ut tänder och han hade själv haft tandställning som barn men han fattade inte behandlingen bakom, han minns inte, ej heller hans mor. Alla andra hade ju tandställning! Han anser nu att man måste ställa frågan med stort F: ”Varför gör jag detta?” Är man smart så försöker man förstå, menar han och jag kunde inte hålla med mer.

Alternativ tandreglering

Jag lyssnade just på en ca åtta minuter lång radioinspelning med Dr. William Hang som har blivit något av en idol för mig. Han är alltså en av dem som försöker lösa orsaken bakom sneda tänder genom att fixa käkarna. 

Jag kan säga att jag är helt tagen av intervjun! Detta är första gången jag hör Dr. Hang prata och det känns som om han läst alla de tankar jag haft i ganska precis 17 år (alltså ända sedan jag tog bort min tandställning). 

Hang förklarar hur han omvändes från att göra tandutdragningar och bakåtflyttning av tänder till att göra det han gör idag (i huvudsak vidgning och framåtflyttning av käkar). Även Dr. Hang var ”en sådan där som ordinerade att man drog ut tänder” en gång i tiden. Men idag vill han inte ens se dessa människor, han ryser av obehag. Han förstod inte på den tiden hur illa det verkligen var och hur stor skada den typen av ”behandling” gör. 

Mitt i övergången hade han fortfarande kvar några patienter som han gjorde den traditionella behandlingen på och var ju tvungen att avsluta den. Han berättar hur hans puls steg när han såg deras namn på schemat. Han fick stark ångest och det var mycket svårt för honom. Jag är så imponerad av att han lyckades bryta sig loss, att han tänkte ett steg längre och sedermera vågade erkänna för sig själv och allmänheten att det här var fel. 

Vidare berättar han om kvinnor han träffat som dragit ut tänder och haft tandställning och som tittar tillbaka på resultatet och säger: ”Jag gillar inte detta, inte ens lite grann!” En sade t.o.m.: ”Mitt liv var över vid 13 års ålder. När jag tog bort tandställningen och såg mig själv så var mitt liv över.” 

Jag fick nästan tårar i ögonen när jag hörde det. I 17 års tid har jag trott att jag är galen! Jag har aldrig gillat vare sig hur min mun ser ut eller känns och jag har hatat vad tandregleringen gjorde med mitt ansikte. Men aldrig har jag hört om någon annan som känner likadant. Min uppfattning var mycket vag för jag förstod ju inte vad som var fel, kunde inte förklara det. Det är så här det måste kännas att lida av en sjukdom som inte har något namn och som plötsligt en dag får det. Ett uppvaknande, en aha-upplevelse. Det är oerhört befriande!

Tandställning en klassfråga

Jag blev lite upprörd när jag såg denna artikel trots att jag vet att det här fortfarande är en accepterad metod. Så jag blev tvungen att kommentera i kommentarsfältet. Det jag stör mig som allra mest på är följande mening:

”Ibland räcker det inte med en tandställning utan tandläkaren måste också dra ut tänder för att rätta till bettet.”

Vad spelar det för roll om tänderna passar ihop om de tryckts för långt bak? Tungan kommer inte att flytta sig, inte heller käkleden och dess kondyler. Halsen, där syret passerar kommer definitivt inte att röra sig ur vägen. När ska man komma fram till att käkarnas position i huvudet är lika viktiga eller viktigare än klass 1-occlusionen?

Jag skulle vilja vara så fräck att jag påstår att det inte går att rätta till bettet genom att dra ut tänder. Eventuellt räddar man några tänder från att slitas eller slås ut men vem bryr sig om en sliten tand om man inte kan andas ordentligt eller måste tugga i fel läge i resten av sitt liv? 

Det är dags att man börjar nysta i det här. Hjälper vi verkligen folk med den här typen av behandling? Eller blir det snarare en klassfråga att ha råd att förstöra sig själv?